tiden som flyger
Sedan jag kommit tillbaka från Chile, hem till buenos aires, var det dags att maxa. Hela tiden haft en känsla av att man gör allt för sista gången, att man måste hinna med alla saker man skrivit upp på diverse llistor att man vill se o göra I stan, och att man måste lägga in en rejäl sista pluggstöt inför sluttentorna.... Veckorna har gått I ett och jag har brutit mitt löfte till mig själv att skriva dagbok för att minnas vad jsom händer... men vi gör ett försök och en lista, topp 10 utan inbördes ordning sedan jag skrev sist. spontant och härligt. Allt luktar sommar.
Closed door bar. Bästaste stället nånsin. Ferona social club. vi tappade hakan.
Privat lektion i Polo.
Bomba del tiempo. Trummor och dans under bar himmel.
Milion- stort gammalt hus med fläshig bar och mysig trädgård.
Frukost och marknad I san telmo, gamlestan.
Fetfest med massa bytisar. Alla var bjudna. Och allas vänner. Rundpingis, terrass, kött. En bra fest helt enkelt
Polomatch. Vackra hästar, fin fartfylld sport (hängde med sådär bra..),bra vänner och en intressant klassmanifestation. Världseliten spelade I stekande hetta och vi smälte bort lite på läktaren.
Mysiga middagar med mysiga kompisar
Dricka vin på terrassen och ligga på ett täcke under stjärnhimmeln (nu ser man ju typ bara de 3 starkaste stjärnorna här I Bs As men iallafall...)
Att ja klarade mina tentor!
Topp ett störtgaste saken.
Att man klubbat igenom en lag för att höja taxipriserna med 25%
För att återgå till tentorna. Det var ju ltie därför jag åkte hit ändå, plugget. En sluttenta på UCA innebar munlig tenta på hela kursinnehållet. Det innebar I sin tur för mig en väldans massa hetsplugg för attförsöka lära mig fjortonmiljonerstjärnstopp saker utantill och för att överhuvudtaget hinna med att läsa åtminstone nästan all litteratur. Efter några stressiga dagar var det dags, två tentor, två dagar I rad.
Intressant upplevelse.
De som skulle tenteras var samlade I klassrummet klädda som man enligt skolans normer ska när man gör sin sluttenta. Killarna I kostym och tjejerna vita blusar och allmänt uppiffade. I rummet fanns en tjock tryckande nervositet som bland vissa yttrades I hetsande I att rabbla lika utantillsaker och bland andra I en stilla blick ut I det tomma intet. Förutom den här stressade gruppen, satt ungeför lika många till I klassrummet. Utan kostymer. Det var dem som ska göra tentan I februari och kommit för att lyssna. Joråsatte,..jag kände mig väl inte helt bekväm när jag därefter såg att längst fram står tre stolar. Två till kursansvariga och en till den som ska bli förhörd.
Fyrtio minuter för sent rullar lärarna in, och kallar direkt upp förste man till rakning, eller ja sågning... Beroende på studentens prestation när de fick alla utantillfrågor som “vilka fem faktorer... hur skulle spencer beskriva...berätta om kaptiel 3 I boken... vilka parametrar... “ så varierade lärarnas beteende och ansiktsuttryck. Allt från ett litet leende och sidospår som att mellan sig börja diskutera harry potterböckerna, till att sitta och suvka och titta upp I taket eller bara titta frågande på studneten, fråga m det var allt den kunde prestera och säga tack och hej vi ses på mtentan... En tjej började gråta, en annan satt och skakade och bet på naglarna och ja stämningen var allmänt nervös o stressad.. Men det gick bra. Jag hade lite tur, fick hitta på lite svar (som när läraren antog att jag liksom de andra I klassen läser stadsvetenskap och bad mig redogöra för hur man kan aplicera Marx teorier på svensk politisk historia och välvärdssystem..ehm....) och glida lite på att det var svårt att urskilja kunskapsluckor från språkluckor men överlag kände jag mig väl förbered. Efter att sedan ha väntat I tre timmar, sticker läraren ut huvudet ur sitt rum och läser upp listan I ordning. Namn och betyg. Malm, godkänd,
Mission completed. En termin- check!
Nu sitter jag med lundaMoa på terrassen I stekande sol och laddar inför dans till trummorna på La bomba del tiempo, mitt måndagsnöje. I morgon åker jag ner till El calafate, mycket sydligare kommer man inte, och kikar på lite glaciärer o sånt shit. Ska bli ganska fett faktiskt.
till grannlandet i väst
Jag tog flyget tvärs över landet, över anderna, till Santiago de Chile för att hälsa på mina vänner socionompraktikanterna. Det var en helt fantastisk känsla att flyga över Anderna. Det låter ju klyschigt men det var verkligen häftigt. Min hjärna exlpoderar snart av överväldigande naturupplevelser (och då är det ju ändå tveksamt om man kan räkna utsdikten från ett flyplan som en naturupplevelse..?) Förutom att jag njöt av vyerna så satt jag och funderade på hur jag skulle reagera om jag skulle se människor i nöd någonstans bland topparna. Jag tänkte att även om jag kanske skulle sett dem, skulle jag förmodligen inte tro mina ögon och även om jag hade gjort det hade det varit ett ännu större steg att faktiskt säga det till någon annan... så förmodligen skulle de vara fast där i snön..och få äta på varandra... tänkte jag. meeen ialla fall... Jag kom fram till Santiago.
För mig som kom direkt från Bs As kändes denna 5 miljonersstad lugn o skön, med små parker överallt och en stadskärna som man kunde få grepp om promenderandes. Vi hann avverka ett par landsmärken och jag svängde in på nationalhistoriska museet. Jag fick se studentrörelsens protester och kamp om gratis utbildning i form av plakat, flaggor, målningar, strejkande studenter utanför universitetet, och stängda undervisningslokaler. Väldigt intressant att få se en bit av en historisk kamp, även om jag inte upplevt de stora demostrationerna och fått lägenheten fylld av tårgas som vännerna som bott där under hösten..
För att ändå komma bort från hettan i storstan så åkte vi till Viña del mar, och Valparaiso, som ligger vid stilla havskusten 2 timmar från huvudstan. Där fick vi njuta av en lugn helg med tysta gator, vackra kvarter, gatukonst, fina väggmålningar, mysiga cafeer, havsutsikter, pelikaner, varm sandstrand och för min del ett dopp i havet! Valparaiso var precis så fint och mysigt som alla sagt. Husen i alla regnbågens färger sprider ut sig över kullarna och om man inte vill slita ut sig totalt så tar man de gamla hissbanorna från 1800 talet som fortfarande används. Bakom varje gatuhörn gömmer sig fina väggmålningar och rolig grafitti och från kullarnas toppar ser man silla havet och Chiles historiskt viktiga hamn.
Efter fyra riktigt sköna dagar var det hemfärd. Eftersom Argentinska flygbolaget haft strejk var det förseningar och jag fick spendera typ 7 timmar på flygplatsen men till slut kom vi iväg mitt i natten och jag fick en sista underbar syn på Anderna i månljuset under en stjärnklar himmel.
Tillbaka i Buenos Aires för en sista lektion om Habermas innan mina två veckor av tentaplugg sätter igång.
För mig som kom direkt från Bs As kändes denna 5 miljonersstad lugn o skön, med små parker överallt och en stadskärna som man kunde få grepp om promenderandes. Vi hann avverka ett par landsmärken och jag svängde in på nationalhistoriska museet. Jag fick se studentrörelsens protester och kamp om gratis utbildning i form av plakat, flaggor, målningar, strejkande studenter utanför universitetet, och stängda undervisningslokaler. Väldigt intressant att få se en bit av en historisk kamp, även om jag inte upplevt de stora demostrationerna och fått lägenheten fylld av tårgas som vännerna som bott där under hösten..
För att ändå komma bort från hettan i storstan så åkte vi till Viña del mar, och Valparaiso, som ligger vid stilla havskusten 2 timmar från huvudstan. Där fick vi njuta av en lugn helg med tysta gator, vackra kvarter, gatukonst, fina väggmålningar, mysiga cafeer, havsutsikter, pelikaner, varm sandstrand och för min del ett dopp i havet! Valparaiso var precis så fint och mysigt som alla sagt. Husen i alla regnbågens färger sprider ut sig över kullarna och om man inte vill slita ut sig totalt så tar man de gamla hissbanorna från 1800 talet som fortfarande används. Bakom varje gatuhörn gömmer sig fina väggmålningar och rolig grafitti och från kullarnas toppar ser man silla havet och Chiles historiskt viktiga hamn.
Efter fyra riktigt sköna dagar var det hemfärd. Eftersom Argentinska flygbolaget haft strejk var det förseningar och jag fick spendera typ 7 timmar på flygplatsen men till slut kom vi iväg mitt i natten och jag fick en sista underbar syn på Anderna i månljuset under en stjärnklar himmel.
Tillbaka i Buenos Aires för en sista lektion om Habermas innan mina två veckor av tentaplugg sätter igång.
...
Efter en klockren torsdagskväll som började på en grafittiutsmyckad bar, mysig terass med snygga väggmålningar, mellanlandade på en amerikansk bar med utbytesstudenter och sen fortsatte på klockren hiphopklubb i Palermo så landade jag i sängen nån gång på morgonen när fåglarna kvittrade.
Resultatet blev en dunderförkylning och en feber som legat som en dimma över de senaste 4 dagarna. Jag har slagit sovrekord (16 timmar i sträck!). Men under de vakna timmarna i Bs As är det omöjligt att avstå från allt som finns att göra. I lördags var det Prideparad här, vilket jag vägrade missa helt o hållet och därför iallafall insöp den sköna stämningen ett par timmar i eftermiddagssolen. Var dock lite arg ledsen och bitter över att vara sjuk just denna dag. Torget framför maktens centrum, casa rosada, fylldes av glada, uppklädda, utklädda, avklädda, galna, motiverade, öldrickande människor. Festen var total.
Dagen efter orkades det med en liten utflykt till pittoreska grannstaden San Isidro, med lite marknad och jordgubbsätande vid floden med Kitesurfare och segelbåtar till utsikt. När vi på hemvägen klivit av tåget i Bs As chinatown inhandlades jättebillig suchi och färsk fisk, mummakardemumma :)
Nu är klockan 07.00 på morgonen, det har regnat hela natten och gatan utanför har inte riktigt vaknat ur den fuktiga dimman än. Jag ska ta en taxi till flygplatsen och åka till Santiago de Chile och hälsa på Frida och Emma. Tyvärr verkar det inte som jag lyckas lämna förkylningen hemma men det ska bli så skönt med semester och så kul att se Santiago! Hallådär chile, nu kommer jag!!
Resultatet blev en dunderförkylning och en feber som legat som en dimma över de senaste 4 dagarna. Jag har slagit sovrekord (16 timmar i sträck!). Men under de vakna timmarna i Bs As är det omöjligt att avstå från allt som finns att göra. I lördags var det Prideparad här, vilket jag vägrade missa helt o hållet och därför iallafall insöp den sköna stämningen ett par timmar i eftermiddagssolen. Var dock lite arg ledsen och bitter över att vara sjuk just denna dag. Torget framför maktens centrum, casa rosada, fylldes av glada, uppklädda, utklädda, avklädda, galna, motiverade, öldrickande människor. Festen var total.
Dagen efter orkades det med en liten utflykt till pittoreska grannstaden San Isidro, med lite marknad och jordgubbsätande vid floden med Kitesurfare och segelbåtar till utsikt. När vi på hemvägen klivit av tåget i Bs As chinatown inhandlades jättebillig suchi och färsk fisk, mummakardemumma :)
Nu är klockan 07.00 på morgonen, det har regnat hela natten och gatan utanför har inte riktigt vaknat ur den fuktiga dimman än. Jag ska ta en taxi till flygplatsen och åka till Santiago de Chile och hälsa på Frida och Emma. Tyvärr verkar det inte som jag lyckas lämna förkylningen hemma men det ska bli så skönt med semester och så kul att se Santiago! Hallådär chile, nu kommer jag!!
Goda drinkar,kött,sol och abortdiskussioner i Argentina
Sist jag skrev hade jag precis skrivit min andra tenta. Det hade varit en vecka med riktigt mycket plugg men framförallt mycket stress inför hur det skulle gå. Stressen av att det tar typ 4 gånger så lång tid som vanligt att läsa en text. Stressen av att man efter det inte ens alltid har förstått allt och, även om man gjort det, stressen av att inlärningen inte fungerar som vanligt. Det kändes omöjligt att lära mig utantill, att få ordning på alla bergrepp, koncept, gubbar och teorier på spanska i mitt trassliga nätverk till hjärna. Men det gick bra. När mina två tentor sedan var avklarade tog jag ett väldigt bra beslut. En veckas ledighet (gick givetvis på mina föreläsningar men inte mer) och dags att njuta av stan igen. och det har jag gjort! Det är konstigt när man börjar se början på slutet (om exakt en månad har jag gjort mina sluttentor). Det är som att jag ser min stad med nya glasögon. Som att vinet är lite godare och köttet lite saftigare.
Så veckan har varit helt Buenos-Aires-fantastisk. Precis som man tänker sig att en semestervecka kan vara i en solig storstad andra sidan jorden. Minus stressen att man ska hinna se massa saker och fylla rollen som turist. Plus att man redan har några favoriter att återvända till. Mexikansk tacobar, fisk på peruansk resturang, kött i helt underbara mängder, kaffe i solen, yoga på gymmet för att igår toppa med massage, ansiktsmaske o spa. I helgen var det picknick i en solig park och i måndags dansade jag järnet hela kvällen till improvsationstrummkonsert...livet leker, och jag ska fortsätta njuta av stan några veckor till.
Förutom att njuta av mitt semester-Buenos-Aires så har jag hunnit lyssna på ett propagandamöte om hur "vi" ska kämpa mot legalisering av abort som nu ska diskuteras i kongressen. Och fått min newsfeed på Facbook full med uppdateringar där mina klasskompisar kryssat i diverse frågeformulär och motsatt sig denna eventuella legalisering. Det är en historisk möjlighet till förändring. Varje år gör ca 500.000 kvinnor (med tanke på mitt förtroende för officiella siffror i det här landet skulle ja kunna tänka mig att det är fler) abort i det här landet. Det är mot lagen. varje år dör ett antal på grund av att aborterna ibland genomförs med tveksamma metoder. I argentina spelar det ingen roll om du är 15 år gammal, om du blivit våldtagen, om du är fattig, om du vill göra karriär, om du inte vill ha barn eller vad än en anledning kan vara till att vilja avbryta en graviditet. Det är olagligt. punkt. (indantag vid fara för kvinnans elr barnets liv tror ja) Embryots rättigheter framför allt.
På mitt katolska universitet är man givetvis oroliga. Studenterna påpekar sin vilja att främja livet, lärarna oroar sig för att man väger rationella, ekonomiska, politiska, individuella mål mot embryots rättigheter...det är väldigt intressant att höra en abortdebatt som liksom befinner sig på en helt annan nivå, eller plats, än den debatt eller etiska diskussion man kan föra kring abort i sverige. Och det är svårt att liksom hitta in i diskussionen när man har så olika grundsyn. Jag har försökt lyfta frågan med de flesta argeninare jag känner (alltså den skara som går på ett katolskt universitet) och även med mina lärare (med risk för att vara en jobbig jävel) men det är liksom som att det är en ickefråga. Man når en vägg. Mina professorer har gjort jämförelser och sammankopplingar mellan legalisering av abort och nazi-tysklands koncentrationsläger... vid ett flertal tillfällen. Och idag sas till och med på min psykologiföreläsning att det är än mer allvarligt än legaliseringen av homoäktenskap (som har gjort att homosexualiteten har ökat och möjliggjort för de homosexuella att sprida sin livsstil så det nästan nu är något påtvingat mode...vilket som tur var några av studenterna opponerade sig mot)
............
Så veckan har varit helt Buenos-Aires-fantastisk. Precis som man tänker sig att en semestervecka kan vara i en solig storstad andra sidan jorden. Minus stressen att man ska hinna se massa saker och fylla rollen som turist. Plus att man redan har några favoriter att återvända till. Mexikansk tacobar, fisk på peruansk resturang, kött i helt underbara mängder, kaffe i solen, yoga på gymmet för att igår toppa med massage, ansiktsmaske o spa. I helgen var det picknick i en solig park och i måndags dansade jag järnet hela kvällen till improvsationstrummkonsert...livet leker, och jag ska fortsätta njuta av stan några veckor till.
Förutom att njuta av mitt semester-Buenos-Aires så har jag hunnit lyssna på ett propagandamöte om hur "vi" ska kämpa mot legalisering av abort som nu ska diskuteras i kongressen. Och fått min newsfeed på Facbook full med uppdateringar där mina klasskompisar kryssat i diverse frågeformulär och motsatt sig denna eventuella legalisering. Det är en historisk möjlighet till förändring. Varje år gör ca 500.000 kvinnor (med tanke på mitt förtroende för officiella siffror i det här landet skulle ja kunna tänka mig att det är fler) abort i det här landet. Det är mot lagen. varje år dör ett antal på grund av att aborterna ibland genomförs med tveksamma metoder. I argentina spelar det ingen roll om du är 15 år gammal, om du blivit våldtagen, om du är fattig, om du vill göra karriär, om du inte vill ha barn eller vad än en anledning kan vara till att vilja avbryta en graviditet. Det är olagligt. punkt. (indantag vid fara för kvinnans elr barnets liv tror ja) Embryots rättigheter framför allt.
På mitt katolska universitet är man givetvis oroliga. Studenterna påpekar sin vilja att främja livet, lärarna oroar sig för att man väger rationella, ekonomiska, politiska, individuella mål mot embryots rättigheter...det är väldigt intressant att höra en abortdebatt som liksom befinner sig på en helt annan nivå, eller plats, än den debatt eller etiska diskussion man kan föra kring abort i sverige. Och det är svårt att liksom hitta in i diskussionen när man har så olika grundsyn. Jag har försökt lyfta frågan med de flesta argeninare jag känner (alltså den skara som går på ett katolskt universitet) och även med mina lärare (med risk för att vara en jobbig jävel) men det är liksom som att det är en ickefråga. Man når en vägg. Mina professorer har gjort jämförelser och sammankopplingar mellan legalisering av abort och nazi-tysklands koncentrationsläger... vid ett flertal tillfällen. Och idag sas till och med på min psykologiföreläsning att det är än mer allvarligt än legaliseringen av homoäktenskap (som har gjort att homosexualiteten har ökat och möjliggjort för de homosexuella att sprida sin livsstil så det nästan nu är något påtvingat mode...vilket som tur var några av studenterna opponerade sig mot)
............
En måndagspromenad
Det är måndag kväll klockan åtta. Jag har precis varit ute på en kvällspromenad, känns som att det var hundra år sedan jag hade tid och ork med det tack vare annat kul, massa plugg, och sega förkylningar. Men idag har jag varit på yoga och njutit av solnedgången i Buenos Aires.
Jag funderade på att gå en promenad till Palermos hjärta, med de hippa gatorna, häfitga resturangerna, underbart mysiga cafeerna, flashiga butikerna och myllrande små torgen. Men jag gick åt andra hållet. Mot ett kanske mer äkta Buenos Aires. Gubbarna som står o tjatar i hörnen och visslar eller lägger någon opassande kommentar när man går förbi, killarna som tutar eller skriker från bilarna, ungdomarna som hänger kring en joint, barnen som cyklar omkring o leker med hundarna, snubben som sover på sin madrass i en port och tanterna som skvallrar i trappuppgången. Kontrasternas stad. Det är verkligen hatkärlek. Men jag trivs så bra. trots alla saker man kan bli så arg och ledsen av att se, varje dag. Jag gillar att gå förbi de små köttaffärerna, konditorierna, bilverkstäderna, frisörerna, tapetserarverkstäderna, garnaffärerna, frukteriorna och se alla fina väggmålningar, konstiga hus i alla möjliga färger och former...
Så jag vill bara dela med mig av några snapshots, inga proffsfoton (skyller dels på min kassa kamera och min obefintliga fotoskicklighet), av vad jag ser när jag går ut genom min port... en annan gång kanske det kommer bilder på de sköna kvarteren med hippsters, designers, härliga resturanger och fina cafeer....
Partido obrero... arbetarparti, partilokal?
ett kvarter från min lägenhet...
Kristina, populistisk propaganda(extreeemt) som antagligen hjälpte henna att vinnna presidentvalet igår.
utsikten från mitt fönster.
en kartongvagn, eller föredetta, som anvnds av dem som samlar kartong från soporna som de säljer för att försörja sig. Dem ser man dagligen med sina vagnar. iblad har de en häst som drar,...ett fenomen som funnits sedan ekonomiska krisen 2001...
här har vi en målning av en så kallad
ett par kvarter bort bor fattiga familjer i "hus" längst järnvägen, barnen jag möter säljer pappersnäsdukar för ett par kronor styck...
Jag funderade på att gå en promenad till Palermos hjärta, med de hippa gatorna, häfitga resturangerna, underbart mysiga cafeerna, flashiga butikerna och myllrande små torgen. Men jag gick åt andra hållet. Mot ett kanske mer äkta Buenos Aires. Gubbarna som står o tjatar i hörnen och visslar eller lägger någon opassande kommentar när man går förbi, killarna som tutar eller skriker från bilarna, ungdomarna som hänger kring en joint, barnen som cyklar omkring o leker med hundarna, snubben som sover på sin madrass i en port och tanterna som skvallrar i trappuppgången. Kontrasternas stad. Det är verkligen hatkärlek. Men jag trivs så bra. trots alla saker man kan bli så arg och ledsen av att se, varje dag. Jag gillar att gå förbi de små köttaffärerna, konditorierna, bilverkstäderna, frisörerna, tapetserarverkstäderna, garnaffärerna, frukteriorna och se alla fina väggmålningar, konstiga hus i alla möjliga färger och former...
Så jag vill bara dela med mig av några snapshots, inga proffsfoton (skyller dels på min kassa kamera och min obefintliga fotoskicklighet), av vad jag ser när jag går ut genom min port... en annan gång kanske det kommer bilder på de sköna kvarteren med hippsters, designers, härliga resturanger och fina cafeer....
Partido obrero... arbetarparti, partilokal?
ett kvarter från min lägenhet...Kristina, populistisk propaganda(extreeemt) som antagligen hjälpte henna att vinnna presidentvalet igår.utsikten från mitt fönster.en kartongvagn, eller föredetta, som anvnds av dem som samlar kartong från soporna som de säljer för att försörja sig. Dem ser man dagligen med sina vagnar. iblad har de en häst som drar,...ett fenomen som funnits sedan ekonomiska krisen 2001...här har vi en målning av en så kalladcartonero.
ett par kvarter bort bor fattiga familjer i "hus" längst järnvägen, barnen jag möter säljer pappersnäsdukar för ett par kronor styck...kul djur andra sidan jorden
Hemkommen efter en helt fantastiskt härlig resa till patagonien, 20 timmar söderut, Puerto Madryn. (ta en sekun o kolla på karta hur jäkla långt från sverige det ligger. andra sidan jordklotet.)
Vila från Buenos Aires, vila från plugget, vilat ögonen på bland de finaste utsikterna jag kan tänka mig, vilat tankarna på sandynorna i solnedgången. Känt solen i ansiktet, vinden från havet, njutit av god mat och mysigt sällskap. Fem helt perfekta dagar med sju goa tjejer.
Vi tog nattbuss ner till Puerto Madryn, provinsen chubut, för att titta på lite djur, åtta tjejer från norra europa. och jag tror att vi alla varje dag häpnade över hur vackert det var och hur häftiga upplevelser vi fick. Vi gjorde en guidad tur i den enorma parken, och halvön, Peninsula valdes (som har 40 mil kust) som är skyddad av UNESCO. Där mötte vi pingviner, släktingar till lamor, bältdjur, och sjöelefanter. Tjocka o goa. Vi tod en båttur ut på havet och fick se valar på ett pars meters avstånd. Det var helt fantastiskt. Att se mamma val och bebis val interagera. Att få en aning om storheten, en tankeställare kring vår litenhet på jorden... ja tror vi alla ville vara valar som sofia uttryckte om o om igen, och simma över världhaven och faktiskt ha jordklotet som vårt hem. Dagen avslutades efter att ha inväntat solnedgången vid strandkanten med färska musslor och fisk till middag. Vi stannade över natten i den enda byn , med 300 invånare, i denna UNESCO skyddade nationalpark hos Tia Alicia och fick förmodligen vår bästa natts sömn sedan vi kom till Argentina. Helt tyst, frisk luft, stjärnklart och fullmåne...
Nästa dag var det dags för en av mitt livs finaste ridturer. Två timmar på stranden, gallopperande på 8 fina argis-hästar, med valar hoppandes ute i havet. Helt jävla overkligt. Efter en pickninck högst upp på sanddynan gick vi sedan en lång promenad bland kullarna för att hälsa på sjölejonen på en udde några kilometer bort....
Vi åkte tillbaka till Puerto Madryn, som är en liten stad som lever på turism. Inte särskilt vacker men ligger desto finare, långa sandstränder och fina berg i bgen hem stannade vi i en gammal gaelisk koloniby, folk som kom från wales eller va de va, för att käka typ en halv miljon kakor på ett Teahouse. Sju sorters kakors kalas har helt klart en överman.
Mätta, glada, lugna, nöjda, lyckliga, överväldigade återvände vi sedan på söndagkvällen till Bs As. Väl framme i hufvudstaden skickade jag ett sms till en argentinsk kompis för att bara säga att deras land är så sjukt fint. Sen satte jag mig i taxin, och fick höra på radion om alla unga under 18 som blivit skjutna eller mördade på ollika sätt runt om i landet under helgen. Ännu än gång påminns man om Argentinas kontraster.
Njut av bilderna. De sammanfattar några av de härligaste naturupplevelserna i mitt liv.
Vila från Buenos Aires, vila från plugget, vilat ögonen på bland de finaste utsikterna jag kan tänka mig, vilat tankarna på sandynorna i solnedgången. Känt solen i ansiktet, vinden från havet, njutit av god mat och mysigt sällskap. Fem helt perfekta dagar med sju goa tjejer.
Vi tog nattbuss ner till Puerto Madryn, provinsen chubut, för att titta på lite djur, åtta tjejer från norra europa. och jag tror att vi alla varje dag häpnade över hur vackert det var och hur häftiga upplevelser vi fick. Vi gjorde en guidad tur i den enorma parken, och halvön, Peninsula valdes (som har 40 mil kust) som är skyddad av UNESCO. Där mötte vi pingviner, släktingar till lamor, bältdjur, och sjöelefanter. Tjocka o goa. Vi tod en båttur ut på havet och fick se valar på ett pars meters avstånd. Det var helt fantastiskt. Att se mamma val och bebis val interagera. Att få en aning om storheten, en tankeställare kring vår litenhet på jorden... ja tror vi alla ville vara valar som sofia uttryckte om o om igen, och simma över världhaven och faktiskt ha jordklotet som vårt hem. Dagen avslutades efter att ha inväntat solnedgången vid strandkanten med färska musslor och fisk till middag. Vi stannade över natten i den enda byn , med 300 invånare, i denna UNESCO skyddade nationalpark hos Tia Alicia och fick förmodligen vår bästa natts sömn sedan vi kom till Argentina. Helt tyst, frisk luft, stjärnklart och fullmåne...
Nästa dag var det dags för en av mitt livs finaste ridturer. Två timmar på stranden, gallopperande på 8 fina argis-hästar, med valar hoppandes ute i havet. Helt jävla overkligt. Efter en pickninck högst upp på sanddynan gick vi sedan en lång promenad bland kullarna för att hälsa på sjölejonen på en udde några kilometer bort....
Vi åkte tillbaka till Puerto Madryn, som är en liten stad som lever på turism. Inte särskilt vacker men ligger desto finare, långa sandstränder och fina berg i bgen hem stannade vi i en gammal gaelisk koloniby, folk som kom från wales eller va de va, för att käka typ en halv miljon kakor på ett Teahouse. Sju sorters kakors kalas har helt klart en överman.
Mätta, glada, lugna, nöjda, lyckliga, överväldigade återvände vi sedan på söndagkvällen till Bs As. Väl framme i hufvudstaden skickade jag ett sms till en argentinsk kompis för att bara säga att deras land är så sjukt fint. Sen satte jag mig i taxin, och fick höra på radion om alla unga under 18 som blivit skjutna eller mördade på ollika sätt runt om i landet under helgen. Ännu än gång påminns man om Argentinas kontraster.
Njut av bilderna. De sammanfattar några av de härligaste naturupplevelserna i mitt liv.
Att plugga på ett katolskt universitet...
...medför vissa svårigheter som helt klart väcker lite tvivel på människan och kring möten mellan kulturer. och på hur fan världen ska bli en bättre plats för lite fler. när man märker hur svårt, och tillsynes omöjligt, det är att hitta en gemensam referenspunkt, värdering eller syn på verkligeheten att utgå från innan man ens börjar diskutera meningsskiljaktigheterna......
...och att en professor i socilogi kan säga saker som att ett optimalt samhälle består av heteropar som skaffar barn... och som menar att mänskliga rättigheter är "naturliga" (kommer från ovan) och inte skapta av människan själv... och att dra paraleller mellan förintelsen och diskussionen om att tumma på förbudet mot abort... eller ifrågasätta att det ens finns ett begrepp för "risken att bli gravid"...osv.
Efter att i min socialpsykologikurs läst ett kapitel ur en bok som säger sig handla om genus och i just detta kapitel försöker bevisa vikten av att erkänna vårt bilogiska kön och "naturliga" heterosexualitet, var jag arg så jag skakade i typ en vecka. Texten innehåller ena absurditeten efter den andra, slutledningar och argumentering kring "homosexualitets starka koppling till pedofili, incest och psykisk ohälsa". Konspirationsteorier om hur det är homosexuella organisationer som ligger bakom europas utvidgade sexualundervisnign och byxmyndighetslagar för att de vill kunna ha sex med barn...och så vidare. Boken är skriven av en psykiatriker från spanien. också katolik. och den är ett fint exempel på hur man kan missbruka vetenskapen och statistiken för att argumetera för typ vad fan som helst.
När jag under lektionen, med klassen som likt jag går fjärde terminen på psykologprogrammet, ifrågasatte lärarens val av text för att belysa genus och de olika sätten att se på kön var responsen....väldigt liten. Hans svar på mina påståenden om att texten är homofobisk, populistisk och ovetenskaplig, var typ: jag tycker den här boken är bra. punkt. och sen följde en liten monolog om att mycket forskning är objekt för lobby verksamhet (och en antydan om att andra böcker som då inte är homofobiska är sponsrade av bögar... ? ) och att han inte hade upplevt texten (som många gånger helt saknar källhänvisningar) skulle vara ovetenskaplig....... diskussionen kommer fortsätta under terminen känns det som....men 1-0 till Malin mot homofobin i världen för efter lektionen var det en av mina klasskompisar som ville ha litteraturtips för att få en annan bild av verkligheten.
När jag, kanske ännu mer upprörd än innan lektionen, berättade om detta för min vän från mexico som läser juridik fick jag höra hur diskussionen kring dessa saker gått till på juristprogrammet på ett katolskt universitet. Hennes lärare hade börjat lektionen med att säga att idag en en mörk dag. För idag ska man diskutera abortfrågan i Argentina (i typ rikstdagen elr vilken institution de nu va).. Och Fernanda från mexico räcker upp handen och säger att hon inte tycker det är en dum ide att diskutera saken även om hon som katolik personligen aldrig skulle göra en abort. Då börjar folk i klassen på fullaste allvar skrika ASSESINA, ASSESINA (mördare) och vägrar diskutera saken. Och läraren svarar med att säga att ja..vi är ju ändå påväg utför sedan man legaliserade homoäktenskap i landet, och säger att nu man ju lika väl legalisera äkteskap med sina husdjur....
Japp, det är sånt vi får försöka lära oss att bemöta och hantera på våra lektioner här på UCA....extremt frustrerande, lärorikt och intressant och väcker som sagt en del tvivel... Det är ju så mycket lättare att blunda för att kulturer är olika och leva i sin bubbla i lilla akademiska politiskt korrekta och medvetna Lund.
...och att en professor i socilogi kan säga saker som att ett optimalt samhälle består av heteropar som skaffar barn... och som menar att mänskliga rättigheter är "naturliga" (kommer från ovan) och inte skapta av människan själv... och att dra paraleller mellan förintelsen och diskussionen om att tumma på förbudet mot abort... eller ifrågasätta att det ens finns ett begrepp för "risken att bli gravid"...osv.
Efter att i min socialpsykologikurs läst ett kapitel ur en bok som säger sig handla om genus och i just detta kapitel försöker bevisa vikten av att erkänna vårt bilogiska kön och "naturliga" heterosexualitet, var jag arg så jag skakade i typ en vecka. Texten innehåller ena absurditeten efter den andra, slutledningar och argumentering kring "homosexualitets starka koppling till pedofili, incest och psykisk ohälsa". Konspirationsteorier om hur det är homosexuella organisationer som ligger bakom europas utvidgade sexualundervisnign och byxmyndighetslagar för att de vill kunna ha sex med barn...och så vidare. Boken är skriven av en psykiatriker från spanien. också katolik. och den är ett fint exempel på hur man kan missbruka vetenskapen och statistiken för att argumetera för typ vad fan som helst.
När jag under lektionen, med klassen som likt jag går fjärde terminen på psykologprogrammet, ifrågasatte lärarens val av text för att belysa genus och de olika sätten att se på kön var responsen....väldigt liten. Hans svar på mina påståenden om att texten är homofobisk, populistisk och ovetenskaplig, var typ: jag tycker den här boken är bra. punkt. och sen följde en liten monolog om att mycket forskning är objekt för lobby verksamhet (och en antydan om att andra böcker som då inte är homofobiska är sponsrade av bögar... ? ) och att han inte hade upplevt texten (som många gånger helt saknar källhänvisningar) skulle vara ovetenskaplig....... diskussionen kommer fortsätta under terminen känns det som....men 1-0 till Malin mot homofobin i världen för efter lektionen var det en av mina klasskompisar som ville ha litteraturtips för att få en annan bild av verkligheten.
När jag, kanske ännu mer upprörd än innan lektionen, berättade om detta för min vän från mexico som läser juridik fick jag höra hur diskussionen kring dessa saker gått till på juristprogrammet på ett katolskt universitet. Hennes lärare hade börjat lektionen med att säga att idag en en mörk dag. För idag ska man diskutera abortfrågan i Argentina (i typ rikstdagen elr vilken institution de nu va).. Och Fernanda från mexico räcker upp handen och säger att hon inte tycker det är en dum ide att diskutera saken även om hon som katolik personligen aldrig skulle göra en abort. Då börjar folk i klassen på fullaste allvar skrika ASSESINA, ASSESINA (mördare) och vägrar diskutera saken. Och läraren svarar med att säga att ja..vi är ju ändå påväg utför sedan man legaliserade homoäktenskap i landet, och säger att nu man ju lika väl legalisera äkteskap med sina husdjur....
Japp, det är sånt vi får försöka lära oss att bemöta och hantera på våra lektioner här på UCA....extremt frustrerande, lärorikt och intressant och väcker som sagt en del tvivel... Det är ju så mycket lättare att blunda för att kulturer är olika och leva i sin bubbla i lilla akademiska politiskt korrekta och medvetna Lund.
Halvtid
Snart är oktober här. Äntligen är det över 20 grader på dagarna. Tiden går för fort.
Förra helgen var vi på gruppresa med utbytesstudenter till Iguazu. Saknar ord. tänker inte försöka beskriva. googla och titta på bilderna, och sen tänker ni er att det är oändligt mycket mäktigare i verkligheten. 75 meter höga vattenfall i 2,5 kilometers sträcka. Känlsan av att åka i en båt 2 meter från fallen och få en aning om kraften. Att stå i den subtropiska skogen och titta på fallen, regnbågarna som bildas i vattenångorna.. a det var bara helt jävla ofattbart mäktigt.
gruppresan också obeskrivlig på sitt sätt. Massa utbytesstudenter som spårar, en bussresa de mierda, med svenskarna som satt längst fram o sov . Haha inte för inte som man kallas viejas (gamlingar). Gruppbeslut, gruppmåltider, grupp hit o dit..Timlång väntan vid tullen , gränsen till brasilien av oföklariga anledningar, förseningar o kutlurkrockar . Sofia fick krupp på busschaufförerna som vägrade förstå varför det var katastrof att de aldrig (!) stänger av motorerna även om vi lämnade bussen i två timmar osv..
Men summa summaron, extremt häftigt att se fallen och rekommenderas starkt till alla som någon gång kommer befinna sig inom räckhåll !
i onsdags var det dia de estudiante här. Alla skolor stängda, alla elever lediga. Valborg gånger 1000. 25 grader och sol, och alla stadens parker fyllda med 13-25 åringar. ogreppbart mycket ungdomar. Band som spelade lite här o där i gröngräset, bussar o tunnelbana fyllda med folk.. var kul att se
halvtid, och börjar redan få ångest av att ja ska lämna Buenos Aires. Är så mycket jag fortfaradnde inte hunnit göra och se. Trivs och har träffat så mycket bra folk. Gillar vardagen. Hur kan man inte göra det. Ett stickprov för att beskriva hur vardagen ser ut här.
Måndag: skola, plugg i solen, massage. Tisdag: skola, träning, middag med argentinska tjejkompisar. Onsdag: sov till ett, hängde i parken i solen med folk från världens alla hörn. Torsdag: Skola, träning, hemlagad asgod tacos hos Marisa från Mexiko. Fredag, Massage, promenad runt sjön i parken i palermo, italiensk hemlagad pasta på billig resturang, födelsedagsfest, barhäng, utgång till köttmarknadsklubb med bara 18 åringar. Lördag, gick på stan och fikade med las suecas, peruansk födelsedag, brasiliiansk fjortisfest, utgång till skön bar med snyggt folk och sen rockklubb. Nu är det söndag och istället för att gå på den franska födelsedagskareoke kvällen tänker jag ta en eftermiddag i solen med mitt plugg och en kväll med matlådelagning.
Saknar er där hemma. Saknar det som är bra med sverige. Saknar en grå höstmorgon och en mörk höstkväll. Natur och promenader. Grovt bröd och mitt morgonkaffe på Möllevångsvägen. Men trivs sjukt bra och njuter av tiden här.
Förra helgen var vi på gruppresa med utbytesstudenter till Iguazu. Saknar ord. tänker inte försöka beskriva. googla och titta på bilderna, och sen tänker ni er att det är oändligt mycket mäktigare i verkligheten. 75 meter höga vattenfall i 2,5 kilometers sträcka. Känlsan av att åka i en båt 2 meter från fallen och få en aning om kraften. Att stå i den subtropiska skogen och titta på fallen, regnbågarna som bildas i vattenångorna.. a det var bara helt jävla ofattbart mäktigt.
gruppresan också obeskrivlig på sitt sätt. Massa utbytesstudenter som spårar, en bussresa de mierda, med svenskarna som satt längst fram o sov . Haha inte för inte som man kallas viejas (gamlingar). Gruppbeslut, gruppmåltider, grupp hit o dit..Timlång väntan vid tullen , gränsen till brasilien av oföklariga anledningar, förseningar o kutlurkrockar . Sofia fick krupp på busschaufförerna som vägrade förstå varför det var katastrof att de aldrig (!) stänger av motorerna även om vi lämnade bussen i två timmar osv..
Men summa summaron, extremt häftigt att se fallen och rekommenderas starkt till alla som någon gång kommer befinna sig inom räckhåll !
i onsdags var det dia de estudiante här. Alla skolor stängda, alla elever lediga. Valborg gånger 1000. 25 grader och sol, och alla stadens parker fyllda med 13-25 åringar. ogreppbart mycket ungdomar. Band som spelade lite här o där i gröngräset, bussar o tunnelbana fyllda med folk.. var kul att se
halvtid, och börjar redan få ångest av att ja ska lämna Buenos Aires. Är så mycket jag fortfaradnde inte hunnit göra och se. Trivs och har träffat så mycket bra folk. Gillar vardagen. Hur kan man inte göra det. Ett stickprov för att beskriva hur vardagen ser ut här.
Måndag: skola, plugg i solen, massage. Tisdag: skola, träning, middag med argentinska tjejkompisar. Onsdag: sov till ett, hängde i parken i solen med folk från världens alla hörn. Torsdag: Skola, träning, hemlagad asgod tacos hos Marisa från Mexiko. Fredag, Massage, promenad runt sjön i parken i palermo, italiensk hemlagad pasta på billig resturang, födelsedagsfest, barhäng, utgång till köttmarknadsklubb med bara 18 åringar. Lördag, gick på stan och fikade med las suecas, peruansk födelsedag, brasiliiansk fjortisfest, utgång till skön bar med snyggt folk och sen rockklubb. Nu är det söndag och istället för att gå på den franska födelsedagskareoke kvällen tänker jag ta en eftermiddag i solen med mitt plugg och en kväll med matlådelagning.
Saknar er där hemma. Saknar det som är bra med sverige. Saknar en grå höstmorgon och en mörk höstkväll. Natur och promenader. Grovt bröd och mitt morgonkaffe på Möllevångsvägen. Men trivs sjukt bra och njuter av tiden här.
En solig onsdag
Det börjar bli vår. Solen skiner varje dag och nu börjar den värma också. Känns som fina majdagar varje dag.
Jag har haft besök av fina Frida, Emma och Johannes som var påväg mot sina praktiker och äventyr i Chile och Paraguay. Var härligt att få en bit av hemma hit. Och att få dela en bit av livet här med dem. Veckorna springer förbi, fylls med barbesök, middagar på diverse resturanger, föreläsningar som inspirerar och gör mig förbannad (ibland är det jäkligt svårt att hantera kulturkrockarna), kaffekoppar i solen, lite plugg när det finns tid över, klubbnätter...
De senaste dagarna har jag tagit några chill-pill, vilat, varit lite mer ensam och försökt komma ifatt mig själv. Så nu är jag äntligen frisk (efter några veckors fram och tillbaka och heshet) och har idag njutit av en ledig dag.
Jag har haft besök av fina Frida, Emma och Johannes som var påväg mot sina praktiker och äventyr i Chile och Paraguay. Var härligt att få en bit av hemma hit. Och att få dela en bit av livet här med dem. Veckorna springer förbi, fylls med barbesök, middagar på diverse resturanger, föreläsningar som inspirerar och gör mig förbannad (ibland är det jäkligt svårt att hantera kulturkrockarna), kaffekoppar i solen, lite plugg när det finns tid över, klubbnätter...
De senaste dagarna har jag tagit några chill-pill, vilat, varit lite mer ensam och försökt komma ifatt mig själv. Så nu är jag äntligen frisk (efter några veckors fram och tillbaka och heshet) och har idag njutit av en ledig dag.
Jag satte mig i solen i skolan med en kopp kaffe för att läsa Durkheim. Folktomt eftersom det är någon slags olympiad mellan universiteten idag som ja sket i att gå på. Men de 4 syskon som brukar gå omkring på området och tigga, ibland med sin mamma, var där. Kamila, sofia, tete och roso...2,3,8 och 9 år skulle jag tippa. Söta, smutsiga, rufsiga i håret, utan skor, busiga och ouppfostrade. Den äldsta stökade runt och slängde skräp på marken medan minstingen gick rakt fram till mig, sa tack, och snodde ett tuggummi som jag hade på bordet med ett brett och nöjt leende. Jag släppte på distansen, fasaden som man vanligen tar till för att palla säga att nej jag tänker inte ge dig 5 kronor för att köpa mat. Eller den man tar till när man ger dem fem kronor och då på något sätt låter pengen vara den enda kommunikationen. mellan oss och dem. Jag bytte rädslan och distansen mot ett leende, en stunds uppmärksamhet, nyfikenhet och ett möte. När de insett att de inte skulle få mer än så hände något och så släppte även de på sin fasad som de antagligen lägger på för att kunna tigga.... Kamila satte sig bredvid mig medan de två småttingarna spexade och lekte framför oss. Hon undrade vad jag läste och om jag trodde på Gud. Hon undrade varför inte, och hon vad jag trodde på istället. Hon berättade att hon slutat gå til skolan men att hon går till kyrkan. att hon har åtta syskon och att hennes mamma inte var med nu för hon var och tiggde någon annan stans. Brorsan som va äldst av de fyra matade fåglarna med bröd (uppenbarligen inte tillräckligt hungrig för at tsjälv äta maten) och försökte göra av med sin överskottsenergi genom att kasta saker, köra runt med soptunnorna och helt enkelt bete sig som vilken 9 åring som helst. Kamila fick en penna av mig och jag fick av henne en lapp där hon med brokiga bokstäver skrivit sina syskons namn och JESUS TE AMO.
Syskonen drog vidare efter en stund. Jag tog tunnelbanan hem, bokade en massage och ska nu ut o käka med lite blandat härligt folk från världens hörn. Stadens kontraster färgar av sig i min vardag.
Syskonen drog vidare efter en stund. Jag tog tunnelbanan hem, bokade en massage och ska nu ut o käka med lite blandat härligt folk från världens hörn. Stadens kontraster färgar av sig i min vardag.
den inte lika fina bilden
Candela 11 år försvann för några veckor sedan och staden fylldes med lappar med hennes bild och vädjan om att höra av sig om man sett henne.(Federala polismyndigheter rapporterade samtidigt att runt 5000 barn varje år tvingas in prostitutionsverksamhet av traffickingligor. I verkligheten är de dock antagligen många fler. källa svenska ambassaden) Det finns ett flertal stora hemsidor här som enbart listar försvunna barn och kontaktuppgifter för att meddela om man sett någon.
Omkring 2000 (!) poliser engagerades i letandet, tillsammans med frivilliga civila som ville veta vad som hänt och kanske inte litar på att polisen gör sitt jobb (. Från olika NGO rapporteras om polisbefäl, framförallt på provinsiell nivå, som äger bordeller eller som i utbyte mot mutor, sexuella tjänster, mat eller alkohol understödjer traffickingverksamhet...)
Efter 10 dagar hittas Candela av en kartongsamlare här i Buenos Aires. På nätterna ser man överallt människor,barn, vuxna och familjer, som drar kärror efter sig fyllda med kartong. De letar papper i soporna som de sedan kan sälja till återvinning och på så sätt garantera sin överlevnad...Denna natten när man skär upp en soppåse hittar man Candelas lik.
Protesterna var ett faktum, maifestationer och demonstrationer med krav om ökad säkerhet och så vidare.....
En sorglig och stor nyhet just nu som säger lite om landet jag bor i...
Candela 11 år försvann för några veckor sedan och staden fylldes med lappar med hennes bild och vädjan om att höra av sig om man sett henne.(Federala polismyndigheter rapporterade samtidigt att runt 5000 barn varje år tvingas in prostitutionsverksamhet av traffickingligor. I verkligheten är de dock antagligen många fler. källa svenska ambassaden) Det finns ett flertal stora hemsidor här som enbart listar försvunna barn och kontaktuppgifter för att meddela om man sett någon.
Nästan 2000 (!) poliser engagerades i letandet, tillsammans med frivilliga civila som ville veta vad som hänt och kanske inte litar på att polisen gör sitt jobb (. Från olika NGO rapporteras om polisbefäl, framförallt på provinsiell nivå, som äger bordeller eller som i utbyte mot mutor, sexuella tjänster, mat eller alkohol understödjer traffickingverksamhet...)
Efter 10 dagar hittas Candela av en kartongsamlare här i Buenos Aires. På nätterna ser man överallt människor,barn, vuxna och familjer, som drar kärror efter sig fyllda med kartong. De letar papper i soporna som de sedan kan sälja till återvinning och på så sätt garantera sin överlevnad...tror att ca 30 procent av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen...
Denna natten när man skär upp en soppåse hittar man Candelas lik.
Denna natten när man skär upp en soppåse hittar man Candelas lik.
Protesterna var ett faktum, maifestationer och demonstrationer med krav om ökad säkerhet, minskad korruption, och så vidare...
Ett samtal med Argentinas Machokultur
En kille, vi kallar honom Argentino får bli ett stickprov för den härliga machokulturen som man träffar på lite här o där i Argentina. En kille man skulle kunna kalla snygg, trevlig och charmig.. om man vill...
Han hälsar genom att sträcka fram handen, vilket är konstigt och antagligen en markering att han vet att jag är utlänning, och jag svarar genom att skaka hand. Redan här skar det sig lite. Snubben slänger nämligen ur sig någon förvånad och störig kommentar om att jag hade ett fast handslag, och har därmed har han visat en försmak på sin machistargentinska stil.
Kommer nog länge bli irriterad när ja tänker på den stolta argentinska charmerande machomannen, han finns överallt men jag kommer inte vänja mig.
Han hälsar genom att sträcka fram handen, vilket är konstigt och antagligen en markering att han vet att jag är utlänning, och jag svarar genom att skaka hand. Redan här skar det sig lite. Snubben slänger nämligen ur sig någon förvånad och störig kommentar om att jag hade ett fast handslag, och har därmed har han visat en försmak på sin machistargentinska stil.
De två första frågorna man får här när man träffar någon är hur gammal man är och var man bor. (för att kontroller att han inte ska råka göra nåt olagligt) Och i och med den andra frågan kommer vi in på Argentinos boende. Han poängterar att han bor själv (och är advokat) men att det är stökigt hos honom eftersom han inte gillar att städa och därför skulle behöva en tjej. Jag slår mig i pannan och vet inte om jag ska skratta eller gråta och här tänker jag att den något irriterade stämningen ska få honom att liksom mingla vidare. Men icke.
Jag försöker undvika ämnet för att inte bli mer irriterad och samtalet fortsätter att handla om gratis utbildning, klasskillnader och fattigdom i Argentina (som han vill förneka finns). Vi förstår inte alls varandra och hans poäng om att de som jag kallar fattiga (eftersom de bor i skjul och lever på att samla kartong i soporna på nätterna) har ett bra liv lyckas inte övertyga mig riktigt.... det är liksom som att kulturkrocken antagit formen av en nästan synlig vägg mellan oss och kompisarna brevid kommenterar till och med att stämningen verkar lite svår...
Men det hindrar inte Argentino från att fortsätta prata och titta mig djupt in i ögonen med vad som antagligen ska vara en flirtig blick. Så börjar han rätta till min blus och förklara för mig att jag inte bör låta den glida ner på axeln eftersom det finns många unga killar som inte kan behärska sig.. och här någonstans börjar jag undra hur i helvete ja ska hantera det.. I sverige hade jag väl antagligen sagt ifrån jävligt bestämt att han inte ska ta på mig och definitivt inte berätta för mig hur jag ska vara klädd... men nu står jag öga mot öga med Argentinas machokultur, övre medelklass med politiska åsikter på andra sidan mitten..
Som tur är måste han gå och vi skrattar lite åt den dåliga stämningen och då kommer den sista kulturkrocken. Killen ber om min facebook och tänker uppenbarligen att vi ska höras igen... o jag fattar ingenting.
Som tur är måste han gå och vi skrattar lite åt den dåliga stämningen och då kommer den sista kulturkrocken. Killen ber om min facebook och tänker uppenbarligen att vi ska höras igen... o jag fattar ingenting.
Kommer nog länge bli irriterad när ja tänker på den stolta argentinska charmerande machomannen, han finns överallt men jag kommer inte vänja mig.
Riktigt intressant att syssla med att se de små sakerna i möten med människor som skapar kulturkrockar, och att inse att de flesta är man inte medveten om själv... hur det hindrar kommunikationen mellan människor och att det är helt omöjligt att lära sig i skolbänken eller genom kurslitteratur...
Salta
Hemkommer efter en veckas semester i norra Argentina, i anderna nära gränsen till Bolivia. Bilder säger mer än tusen ord som jag brukar säga så därför tänker jag göra ett undantag och ladda upp lite foton. Men jag rekommenderar den fantastiska läsningen nedan såklart.
en kort beskrivning om vad som hänt. För ett par veckor sedan blev två franska turist-tjejer skjutna i Salta, vilket har skapat stora rubriker här. Perfekt tillfälle att upptäcka stan tänkte vi och jag och stephanie, från Schweiz, packade ryggan och tog en 20 timmars buss till just Salta. En dag i Staden fylldes med kaffe vid det gamla toget, avsmakning av lama-salami och getost i den lokala saluhallen, och en trip upp i gondolen till toppen av berget för att blicka ut över staden.
Vi träffade Victor, som jobbade på vårt hostel, som kom att bli en av huvudpersonerna på vår resa. Han gav oss tips inför vårt fortsatta äventyr och de hundar som senare kom att göra oss sällskap uppför berg, genom raviner och nerför backar kom att för oss heta Victor. mer om honom snart.
en kort beskrivning om vad som hänt. För ett par veckor sedan blev två franska turist-tjejer skjutna i Salta, vilket har skapat stora rubriker här. Perfekt tillfälle att upptäcka stan tänkte vi och jag och stephanie, från Schweiz, packade ryggan och tog en 20 timmars buss till just Salta. En dag i Staden fylldes med kaffe vid det gamla toget, avsmakning av lama-salami och getost i den lokala saluhallen, och en trip upp i gondolen till toppen av berget för att blicka ut över staden.
Vi träffade Victor, som jobbade på vårt hostel, som kom att bli en av huvudpersonerna på vår resa. Han gav oss tips inför vårt fortsatta äventyr och de hundar som senare kom att göra oss sällskap uppför berg, genom raviner och nerför backar kom att för oss heta Victor. mer om honom snart.
Nästa anhalt var Tilcara, bussen tog oss genom fattiga städer och byar. Och jag vet inte hur många gånger vi konstaterade oroligt att tänk att människor bor såhär. Små hemmamurade "hus" , en fastkättad häst eller get, och lite kläder som hängde på tork vittnade om liv. Men väl framme i Tilcara, en by med 4000 invånare...fyra timmar med buss senare. kallt som satan och det var ylletröjor och raggsockor som gällde. Vi tittade på lite fornlämningar och åt traditionell mat från regionen på resturangen som ägdes av en snubbe som jag kommer minnas som snusmumriken. Albino och rastaflätor ner till rumpan, med en hatt nerdragen långt över ögonen, spelandes (minns inte vad intrumentet heter) den lilla 10 strängade banjoliknande saken. Han svor över att vi hade klockor och förstod verkligen inte varför man behöver veta tiden... och det var svårt att ens förstå hur olika liv och bild av livet vi och han har.
Sen var det dags för bussfärden från helvetet. 4 timmar upp i bergen, på grusväg. Serpentinvägar kantade av branta stup och kurvor så snäva att busschauffören nästan varje kurva (!) var tvungen att backa, styra, köra igen för att klara vinkeln... men det kändes tryggt och busschauffören, tuggandes likt alla andra i bussen, sina kokablad verkade ha koll på läget. Väl framme i Iruya blev vi förälskade. En liten by i anderna, väldigt isolerad med en utsikt som inget annat.
Filipe, som jobbade tillsammans med la abuela (mormor) på hostelet, ritade en karta för hand så att vi skulle hitta i bergen (finfin med kullar och små bäckar, vem behöver gps?) inför vår fyra timmars vandring. Vi vandrade en dag till närmsta by, än mer isolerad och det var bara helt fantastiskt. på fredagen var det dia de paga. Alltså löning. Och eftersom Iruya är den enda av de "närliigande" (2-3 timmars vandring eller åsneritt) byarna som har bank, strömmar de traditionellt klädda folket in för att hämta sin pension eller lön. Helt klart surrealistisk upplevelse 2011.
efter fler dagar av god mat, vin och fin natur var vi tillbaka i Salta träffade vi Victor som bjöd oss på asado (grill) vår sista dag. Kött i mängder (som aldrig skådas hemma) och massa goda sallader avnöts i den lillla trädgården bakom han och hans hippievänners hus. Vicotr och hans tjej förkroppsligade gästfrihet.. och victor kommer bli svår att glömma. En va 35 årig kille som rymde hemifrån vid elva års ålder efter att ha blivit misshandlad av sina föräldrar så illa att han blivit inlagd på sjukhus tre gånger. Levde på gatan och tvättade bilar och sov i träd tills en kvinna en dag tog honom till sitt hem och satte honom att börja studera och tog hand om honom i fortsättningen. Idag arbetar han på ett hostel i Salta, är musiker och har ett eget volontär projekt där han träffar gatubarn och spelar musik eller utövar typ rörelseterapi. En verkligt vänlig själ som jag hoppas vi träffar igen.
En helt fantastisk resa med häftiga nya upplevelser av människor, kultur, mat, vin, natur och ett argentina som skiljer sig från Buenos Aires.
efter fler dagar av god mat, vin och fin natur var vi tillbaka i Salta träffade vi Victor som bjöd oss på asado (grill) vår sista dag. Kött i mängder (som aldrig skådas hemma) och massa goda sallader avnöts i den lillla trädgården bakom han och hans hippievänners hus. Vicotr och hans tjej förkroppsligade gästfrihet.. och victor kommer bli svår att glömma. En va 35 årig kille som rymde hemifrån vid elva års ålder efter att ha blivit misshandlad av sina föräldrar så illa att han blivit inlagd på sjukhus tre gånger. Levde på gatan och tvättade bilar och sov i träd tills en kvinna en dag tog honom till sitt hem och satte honom att börja studera och tog hand om honom i fortsättningen. Idag arbetar han på ett hostel i Salta, är musiker och har ett eget volontär projekt där han träffar gatubarn och spelar musik eller utövar typ rörelseterapi. En verkligt vänlig själ som jag hoppas vi träffar igen.
En helt fantastisk resa med häftiga nya upplevelser av människor, kultur, mat, vin, natur och ett argentina som skiljer sig från Buenos Aires.
En vecka.
Livet börjar här. Mitt argentiska liv i alla fall. Min vardag börjar arta sig.
Veckan har gått i ett.
Den började med La Bomba de tiempo! I en lokal som var lite halvt inomhus halvt utomhus, industriell miljö med graffitti på väggarna, och diverse fina prylar och mysig stämning var det slagverksshow. Två timmar av härliga rytmer och skön stämning. Det var kallt som fan ute, typ 4 grader kanske, men blev varmare o varmare när folket gungade med i musiken. Denna slagverksfest äger rum varje måndag så det är stor risk att man kommer hänga där när det är lite behagligare temperatur..
Tisdagen var första dagen på gymet där jag nu ska tillbringa några timmar i veckan. Känns som hemma ungefär. Kunde träningspasset typ utantill eftersomsom det är samma, och miljön känns som vilket träningsställe som helst. Jag gillart. Sen får vi ju se om jag någonsin vågar sätta min fot på ett "aerobic latino" pass- föreställ er hur det är i sverige. Tänk er den där 50 åriga mannen som stelt försöker hänga med alla 20 åriga tjejer i supersnygga rosa kläder när de svänger på rumpan. Jag tänker att han skulle vara min motsvarighet om jag var med på ett latino pass här i argentina.. haha. underbara tanke.
Den började med La Bomba de tiempo! I en lokal som var lite halvt inomhus halvt utomhus, industriell miljö med graffitti på väggarna, och diverse fina prylar och mysig stämning var det slagverksshow. Två timmar av härliga rytmer och skön stämning. Det var kallt som fan ute, typ 4 grader kanske, men blev varmare o varmare när folket gungade med i musiken. Denna slagverksfest äger rum varje måndag så det är stor risk att man kommer hänga där när det är lite behagligare temperatur..
Tisdagen var första dagen på gymet där jag nu ska tillbringa några timmar i veckan. Känns som hemma ungefär. Kunde träningspasset typ utantill eftersomsom det är samma, och miljön känns som vilket träningsställe som helst. Jag gillart. Sen får vi ju se om jag någonsin vågar sätta min fot på ett "aerobic latino" pass- föreställ er hur det är i sverige. Tänk er den där 50 åriga mannen som stelt försöker hänga med alla 20 åriga tjejer i supersnygga rosa kläder när de svänger på rumpan. Jag tänker att han skulle vara min motsvarighet om jag var med på ett latino pass här i argentina.. haha. underbara tanke.
Jag fick mnin dos av dans på tisdagkvällen då jag och några bytisar från mexico, frankrike, tyskland och norge var på en tangobar. Ett jättemysigt ställe som såg lite ut som en gammal loge som var utsmyckad med målningar, lampor och diverse konstverk. Där var det tangolektion i grupp, en och en halv timme tillpriset av 20 rikstaler. Och efter mycket möda och stort besvär kan jag fortfarande inte dasa tango, men det var kul :)
Sen började allvaret. Första dagen i skolan, med mina kurser. Några börjar nästa vecka men i onsdags började en teologikurs jag anmält mig på. Eller teologi är fel ord. Katolicism är nog mer passande. Kursen är en del av psykologprogrammets andra år (här på universidad catolica de argentina) och avser utforska vad Tro är och vad "vi" menar med Gud och tjofadderittan hej.. (var ltie svårt att hänga med ibland) Lärarna är två präster. Varav den ena har bot i kloster i 7 år. ett stort tema i första föreläsningen var kyrkans betydelse. Man diskuterade begreppet "creo en Dios pero no en la inglesia" typ jag tror på Gud men inte på kyrkan, och problemet med detta uttallande eftersom man menar att religionen och Gud kommer från kyrkan. Kunskapen om religionen kommer från kyrkan. (kunde inte låta bli o fundera på hur de förklarar att människor kunde tro på gudar innan katolska kyrkan bildades men var inte läge...)
Kanske mest spännande under dessa timmar tyckte jag var när vi skulle presentera oss. Precis som när jag började i Lund var det nu dags för namnrundan. Säg vad du heter, vad du kommer ifrån och berätta lite om.. DIN TRO PÅ GUD OCH HUR DU PRAKTISERAR DEN. haha. Japp. Så när ca 35 personer sagt, jag heter Maria, jag är troende och betraktar mig som katolik, jag går på mässa varje vecka med min mamma och jag är engagerad i en grupp för unga inom kyrkan.. eller jag heter Maria och jag tror på Gud men jag går inte så ofta på mässa längre, jag söker fortfarande mitt sätt att tro och,.....
så var det min tur. Jag heter Malin, jag är från sverige, jag är här som utbytesstudent. Jag läser till psykolog i sverige. Jag är inte troende och jag har väldigt lite kunskaper om katolicismen.
Sen började allvaret. Första dagen i skolan, med mina kurser. Några börjar nästa vecka men i onsdags började en teologikurs jag anmält mig på. Eller teologi är fel ord. Katolicism är nog mer passande. Kursen är en del av psykologprogrammets andra år (här på universidad catolica de argentina) och avser utforska vad Tro är och vad "vi" menar med Gud och tjofadderittan hej.. (var ltie svårt att hänga med ibland) Lärarna är två präster. Varav den ena har bot i kloster i 7 år. ett stort tema i första föreläsningen var kyrkans betydelse. Man diskuterade begreppet "creo en Dios pero no en la inglesia" typ jag tror på Gud men inte på kyrkan, och problemet med detta uttallande eftersom man menar att religionen och Gud kommer från kyrkan. Kunskapen om religionen kommer från kyrkan. (kunde inte låta bli o fundera på hur de förklarar att människor kunde tro på gudar innan katolska kyrkan bildades men var inte läge...)
Kanske mest spännande under dessa timmar tyckte jag var när vi skulle presentera oss. Precis som när jag började i Lund var det nu dags för namnrundan. Säg vad du heter, vad du kommer ifrån och berätta lite om.. DIN TRO PÅ GUD OCH HUR DU PRAKTISERAR DEN. haha. Japp. Så när ca 35 personer sagt, jag heter Maria, jag är troende och betraktar mig som katolik, jag går på mässa varje vecka med min mamma och jag är engagerad i en grupp för unga inom kyrkan.. eller jag heter Maria och jag tror på Gud men jag går inte så ofta på mässa längre, jag söker fortfarande mitt sätt att tro och,.....
så var det min tur. Jag heter Malin, jag är från sverige, jag är här som utbytesstudent. Jag läser till psykolog i sverige. Jag är inte troende och jag har väldigt lite kunskaper om katolicismen.
Padre Gregorio (som läraren på allvar heter och ser ut som broder Tuck i robin hood) verkade ta det bra, och skrattade lite åt att när de vill nämna en kultur som är heelt annorlunda brukar de säga Sverige...kanske såg han också sin chans att hjälpa mig att finna min tro (som tydligen var ett tema i teologikursen de läste förra året..)
Jag kommer gå några veckor till på föreläsningarna men kommer inte tentera kursen. Ligger för långt efter de andra i mina kunskaper om apostlarna och den katolska kyrkan.
Jag har också börjat min socialpsykologikurs, den känns bra. Har redan ett litet grupparbete att jobba med så idag har jag pluggdag mellan tupplurarna, Veckan har tagit kål på mig och jag är förkyld....
Kram
Jag kommer gå några veckor till på föreläsningarna men kommer inte tentera kursen. Ligger för långt efter de andra i mina kunskaper om apostlarna och den katolska kyrkan.
Jag har också börjat min socialpsykologikurs, den känns bra. Har redan ett litet grupparbete att jobba med så idag har jag pluggdag mellan tupplurarna, Veckan har tagit kål på mig och jag är förkyld....
Kram
empanadas, asado y fiesta
Igår åkte vi utbytesstudenter, eller kanske 150 av oss, på utflykt. Skulle träffas 9.30 utanför universitetet för att åka iväg med bussar. 10.30 satt vi på bussen. tidigast. en och en halv timmes bussresa tog oss till landsbygden, och en gård som tar emot turister. Intressant och uppleva en sån här utflykt, satt och funderade på var man tar bytisar som kommer till sverige. älgsafari...glasbruk...
Här fick vi, efter lite matintag i form av empanadas, titta på hästar.. som såg ut som hemma förutom att de verkade deprimerade. De var smutsiga, stod i en trång hage utan gräs (och tuggade på bajs!) och var helt passiva. Så det fick mitt intresse av att rida (läs åka häst) runt gården att försvinna. Nej tack. De enda djuren som såg friska o glada ut var minigrisarna som sprang omkring. hästuppvisningen var också som en uppvisning i hur man kan använda sig av piska och sparkar för att få hästar att springa... sådär imponerad av deras gamla horsegames helt enkelt.
Sen var det dags för utfordring i en lada, asado(grillat). grillat kött, grillad korv, grillad blodkorv, grillad kyckling. Maxat. Och lite hederlig folkmusikuppvisning i charterresa style. Men musikerna var duktiga ! Och det var trevligt med utflykt med studenterna :)
På kvällen var det dags för utgång. Sannerligen intressant. Kvällen började på en bar, vi var nog ca 100 pers som intog stället och minglade runt o åt en pizzaslice eller två av gratispizzorna som langades ut från köket. Sen var det dags att borda "partybussarna" som var bokade.
en partybus är en buss helt enkelt. med neonljus, blinkande lampor och hög musik. Tjugo pers står i bussen, det serveras jätteäcklig häxblandning, dansandes medan bussen cruisar runt i natten en timme. undrar om försäkringen täcker en olycka där.... :P
Här fick vi, efter lite matintag i form av empanadas, titta på hästar.. som såg ut som hemma förutom att de verkade deprimerade. De var smutsiga, stod i en trång hage utan gräs (och tuggade på bajs!) och var helt passiva. Så det fick mitt intresse av att rida (läs åka häst) runt gården att försvinna. Nej tack. De enda djuren som såg friska o glada ut var minigrisarna som sprang omkring. hästuppvisningen var också som en uppvisning i hur man kan använda sig av piska och sparkar för att få hästar att springa... sådär imponerad av deras gamla horsegames helt enkelt.
Sen var det dags för utfordring i en lada, asado(grillat). grillat kött, grillad korv, grillad blodkorv, grillad kyckling. Maxat. Och lite hederlig folkmusikuppvisning i charterresa style. Men musikerna var duktiga ! Och det var trevligt med utflykt med studenterna :)
På kvällen var det dags för utgång. Sannerligen intressant. Kvällen började på en bar, vi var nog ca 100 pers som intog stället och minglade runt o åt en pizzaslice eller två av gratispizzorna som langades ut från köket. Sen var det dags att borda "partybussarna" som var bokade.
en partybus är en buss helt enkelt. med neonljus, blinkande lampor och hög musik. Tjugo pers står i bussen, det serveras jätteäcklig häxblandning, dansandes medan bussen cruisar runt i natten en timme. undrar om försäkringen täcker en olycka där.... :P
En timme senare var vi framme på klubben. eventuellt än mer intressant upplevelse. På en liten scen står en smörig kille och sjunger vad som uppenbarligen är typ schlagerhits eftersom alla står med armarna i vädret och sjunger med. Bakom honom står två tjejer i de minsta klänningarna jag sett. Paljettklänningar som slutar innan de börjat och bröst som inte går att unvika. Deras roll är att stå bakom honom och göra lite moves i klass med pinvindansen. Och jag undrar vad jag gör där. När framförandet äntligen är slut och djn börjar, står det helt plötsligt en tjej i varje hörn på en pediestal (!) iklädda underkläder, djävulshorn, masker... jisses. Jag blir såklart arg men försöker tänka att jag befinner mig i en annan i kultur och allt det där. Och det funkade ganska bra, hade kul i alla fall :)
hälsning från ett soligt Buenos Aires
Soy estudiante de Universidad Catolica de Argentina
Klockan 10 på måndag morgon. I Buenos aires flashiga område vid floden, samlas förvirrade själar i en foaje med högt i tak. Bytisar. Ensamma, i grupp, kanske lite nervösa, alla ser lite malplacerade ut.
Fyra svenska tjejer konstaterar att folk från andra länder har noll klädstil. Dividerar kring var tjejen där borta eller killarna i hörnet kan komma från. Konstaterar att det är flest tjejer, undrar varför.... Vi låter förmodligen likt de flesta andra utbytesstudenter.
Första dagen på Universidad Catolica de Argentina. Vi samlas i en stor hörsal med ett krucifix längst in på väggen. Och vi blir väldigt väl mottagna, information följs av frukost, mingel, lunch och spansktest. Hela veckan är det bara vi bytisar på skolan och varje dag är det information information och åter information. Känns tryggt.
Moa sofia jag och jenny är alltså alla samlade nu, från Lund. Helgen har varit fylld av nya intryck, nya människor och miljöer. Jag har strosat runt bland cafeer, butiker och marknader. Solen har visat sin bästa sida och jag har, om en väldigt fragmenterat börjat få någon slags bild av var jag är. Och jag gillar det. vi har druckit vin med norrmän, lagat hamburgare med argentinare och åkt på utflykt till Tigre, en timme med tåg (kostar 2 kr) och trängts på söndagsmarknaden.
Fyra svenska tjejer konstaterar att folk från andra länder har noll klädstil. Dividerar kring var tjejen där borta eller killarna i hörnet kan komma från. Konstaterar att det är flest tjejer, undrar varför.... Vi låter förmodligen likt de flesta andra utbytesstudenter.
Första dagen på Universidad Catolica de Argentina. Vi samlas i en stor hörsal med ett krucifix längst in på väggen. Och vi blir väldigt väl mottagna, information följs av frukost, mingel, lunch och spansktest. Hela veckan är det bara vi bytisar på skolan och varje dag är det information information och åter information. Känns tryggt.
Moa sofia jag och jenny är alltså alla samlade nu, från Lund. Helgen har varit fylld av nya intryck, nya människor och miljöer. Jag har strosat runt bland cafeer, butiker och marknader. Solen har visat sin bästa sida och jag har, om en väldigt fragmenterat börjat få någon slags bild av var jag är. Och jag gillar det. vi har druckit vin med norrmän, lagat hamburgare med argentinare och åkt på utflykt till Tigre, en timme med tåg (kostar 2 kr) och trängts på söndagsmarknaden.
Kollektivtrafiken är subventionerad här. Stockholm se hit! en resa med tunnelbanana kostar 1,50. Sen ska väl kasnke sägas att vagnarna har sett sina bästa dagar, eller de hade de nog redan typ 1970, och det är så sjuuukt trångt, varmt och bullrigt. Rusningstrafiken i morse var inte o leka med! Inte vägen hem heller eftersom det plötsligt blev skyfall och blixtrade o alla ville hem. Vilket rättfärdigade en kväll framför datorn och tid för att smälta intrycken so far.
stor kram från ett mörkt o regnigt vinterargentina.
ps jag har skaffat argentinsk tel nu, maila mig om du vill ha nummer !
