Ett samtal med Argentinas Machokultur
En kille, vi kallar honom Argentino får bli ett stickprov för den härliga machokulturen som man träffar på lite här o där i Argentina. En kille man skulle kunna kalla snygg, trevlig och charmig.. om man vill...
Han hälsar genom att sträcka fram handen, vilket är konstigt och antagligen en markering att han vet att jag är utlänning, och jag svarar genom att skaka hand. Redan här skar det sig lite. Snubben slänger nämligen ur sig någon förvånad och störig kommentar om att jag hade ett fast handslag, och har därmed har han visat en försmak på sin machistargentinska stil.
Kommer nog länge bli irriterad när ja tänker på den stolta argentinska charmerande machomannen, han finns överallt men jag kommer inte vänja mig.
Han hälsar genom att sträcka fram handen, vilket är konstigt och antagligen en markering att han vet att jag är utlänning, och jag svarar genom att skaka hand. Redan här skar det sig lite. Snubben slänger nämligen ur sig någon förvånad och störig kommentar om att jag hade ett fast handslag, och har därmed har han visat en försmak på sin machistargentinska stil.
De två första frågorna man får här när man träffar någon är hur gammal man är och var man bor. (för att kontroller att han inte ska råka göra nåt olagligt) Och i och med den andra frågan kommer vi in på Argentinos boende. Han poängterar att han bor själv (och är advokat) men att det är stökigt hos honom eftersom han inte gillar att städa och därför skulle behöva en tjej. Jag slår mig i pannan och vet inte om jag ska skratta eller gråta och här tänker jag att den något irriterade stämningen ska få honom att liksom mingla vidare. Men icke.
Jag försöker undvika ämnet för att inte bli mer irriterad och samtalet fortsätter att handla om gratis utbildning, klasskillnader och fattigdom i Argentina (som han vill förneka finns). Vi förstår inte alls varandra och hans poäng om att de som jag kallar fattiga (eftersom de bor i skjul och lever på att samla kartong i soporna på nätterna) har ett bra liv lyckas inte övertyga mig riktigt.... det är liksom som att kulturkrocken antagit formen av en nästan synlig vägg mellan oss och kompisarna brevid kommenterar till och med att stämningen verkar lite svår...
Men det hindrar inte Argentino från att fortsätta prata och titta mig djupt in i ögonen med vad som antagligen ska vara en flirtig blick. Så börjar han rätta till min blus och förklara för mig att jag inte bör låta den glida ner på axeln eftersom det finns många unga killar som inte kan behärska sig.. och här någonstans börjar jag undra hur i helvete ja ska hantera det.. I sverige hade jag väl antagligen sagt ifrån jävligt bestämt att han inte ska ta på mig och definitivt inte berätta för mig hur jag ska vara klädd... men nu står jag öga mot öga med Argentinas machokultur, övre medelklass med politiska åsikter på andra sidan mitten..
Som tur är måste han gå och vi skrattar lite åt den dåliga stämningen och då kommer den sista kulturkrocken. Killen ber om min facebook och tänker uppenbarligen att vi ska höras igen... o jag fattar ingenting.
Som tur är måste han gå och vi skrattar lite åt den dåliga stämningen och då kommer den sista kulturkrocken. Killen ber om min facebook och tänker uppenbarligen att vi ska höras igen... o jag fattar ingenting.
Kommer nog länge bli irriterad när ja tänker på den stolta argentinska charmerande machomannen, han finns överallt men jag kommer inte vänja mig.
Riktigt intressant att syssla med att se de små sakerna i möten med människor som skapar kulturkrockar, och att inse att de flesta är man inte medveten om själv... hur det hindrar kommunikationen mellan människor och att det är helt omöjligt att lära sig i skolbänken eller genom kurslitteratur...
Salta
Hemkommer efter en veckas semester i norra Argentina, i anderna nära gränsen till Bolivia. Bilder säger mer än tusen ord som jag brukar säga så därför tänker jag göra ett undantag och ladda upp lite foton. Men jag rekommenderar den fantastiska läsningen nedan såklart.
en kort beskrivning om vad som hänt. För ett par veckor sedan blev två franska turist-tjejer skjutna i Salta, vilket har skapat stora rubriker här. Perfekt tillfälle att upptäcka stan tänkte vi och jag och stephanie, från Schweiz, packade ryggan och tog en 20 timmars buss till just Salta. En dag i Staden fylldes med kaffe vid det gamla toget, avsmakning av lama-salami och getost i den lokala saluhallen, och en trip upp i gondolen till toppen av berget för att blicka ut över staden.
Vi träffade Victor, som jobbade på vårt hostel, som kom att bli en av huvudpersonerna på vår resa. Han gav oss tips inför vårt fortsatta äventyr och de hundar som senare kom att göra oss sällskap uppför berg, genom raviner och nerför backar kom att för oss heta Victor. mer om honom snart.
en kort beskrivning om vad som hänt. För ett par veckor sedan blev två franska turist-tjejer skjutna i Salta, vilket har skapat stora rubriker här. Perfekt tillfälle att upptäcka stan tänkte vi och jag och stephanie, från Schweiz, packade ryggan och tog en 20 timmars buss till just Salta. En dag i Staden fylldes med kaffe vid det gamla toget, avsmakning av lama-salami och getost i den lokala saluhallen, och en trip upp i gondolen till toppen av berget för att blicka ut över staden.
Vi träffade Victor, som jobbade på vårt hostel, som kom att bli en av huvudpersonerna på vår resa. Han gav oss tips inför vårt fortsatta äventyr och de hundar som senare kom att göra oss sällskap uppför berg, genom raviner och nerför backar kom att för oss heta Victor. mer om honom snart.
Nästa anhalt var Tilcara, bussen tog oss genom fattiga städer och byar. Och jag vet inte hur många gånger vi konstaterade oroligt att tänk att människor bor såhär. Små hemmamurade "hus" , en fastkättad häst eller get, och lite kläder som hängde på tork vittnade om liv. Men väl framme i Tilcara, en by med 4000 invånare...fyra timmar med buss senare. kallt som satan och det var ylletröjor och raggsockor som gällde. Vi tittade på lite fornlämningar och åt traditionell mat från regionen på resturangen som ägdes av en snubbe som jag kommer minnas som snusmumriken. Albino och rastaflätor ner till rumpan, med en hatt nerdragen långt över ögonen, spelandes (minns inte vad intrumentet heter) den lilla 10 strängade banjoliknande saken. Han svor över att vi hade klockor och förstod verkligen inte varför man behöver veta tiden... och det var svårt att ens förstå hur olika liv och bild av livet vi och han har.
Sen var det dags för bussfärden från helvetet. 4 timmar upp i bergen, på grusväg. Serpentinvägar kantade av branta stup och kurvor så snäva att busschauffören nästan varje kurva (!) var tvungen att backa, styra, köra igen för att klara vinkeln... men det kändes tryggt och busschauffören, tuggandes likt alla andra i bussen, sina kokablad verkade ha koll på läget. Väl framme i Iruya blev vi förälskade. En liten by i anderna, väldigt isolerad med en utsikt som inget annat.
Filipe, som jobbade tillsammans med la abuela (mormor) på hostelet, ritade en karta för hand så att vi skulle hitta i bergen (finfin med kullar och små bäckar, vem behöver gps?) inför vår fyra timmars vandring. Vi vandrade en dag till närmsta by, än mer isolerad och det var bara helt fantastiskt. på fredagen var det dia de paga. Alltså löning. Och eftersom Iruya är den enda av de "närliigande" (2-3 timmars vandring eller åsneritt) byarna som har bank, strömmar de traditionellt klädda folket in för att hämta sin pension eller lön. Helt klart surrealistisk upplevelse 2011.
efter fler dagar av god mat, vin och fin natur var vi tillbaka i Salta träffade vi Victor som bjöd oss på asado (grill) vår sista dag. Kött i mängder (som aldrig skådas hemma) och massa goda sallader avnöts i den lillla trädgården bakom han och hans hippievänners hus. Vicotr och hans tjej förkroppsligade gästfrihet.. och victor kommer bli svår att glömma. En va 35 årig kille som rymde hemifrån vid elva års ålder efter att ha blivit misshandlad av sina föräldrar så illa att han blivit inlagd på sjukhus tre gånger. Levde på gatan och tvättade bilar och sov i träd tills en kvinna en dag tog honom till sitt hem och satte honom att börja studera och tog hand om honom i fortsättningen. Idag arbetar han på ett hostel i Salta, är musiker och har ett eget volontär projekt där han träffar gatubarn och spelar musik eller utövar typ rörelseterapi. En verkligt vänlig själ som jag hoppas vi träffar igen.
En helt fantastisk resa med häftiga nya upplevelser av människor, kultur, mat, vin, natur och ett argentina som skiljer sig från Buenos Aires.
efter fler dagar av god mat, vin och fin natur var vi tillbaka i Salta träffade vi Victor som bjöd oss på asado (grill) vår sista dag. Kött i mängder (som aldrig skådas hemma) och massa goda sallader avnöts i den lillla trädgården bakom han och hans hippievänners hus. Vicotr och hans tjej förkroppsligade gästfrihet.. och victor kommer bli svår att glömma. En va 35 årig kille som rymde hemifrån vid elva års ålder efter att ha blivit misshandlad av sina föräldrar så illa att han blivit inlagd på sjukhus tre gånger. Levde på gatan och tvättade bilar och sov i träd tills en kvinna en dag tog honom till sitt hem och satte honom att börja studera och tog hand om honom i fortsättningen. Idag arbetar han på ett hostel i Salta, är musiker och har ett eget volontär projekt där han träffar gatubarn och spelar musik eller utövar typ rörelseterapi. En verkligt vänlig själ som jag hoppas vi träffar igen.
En helt fantastisk resa med häftiga nya upplevelser av människor, kultur, mat, vin, natur och ett argentina som skiljer sig från Buenos Aires.
En vecka.
Livet börjar här. Mitt argentiska liv i alla fall. Min vardag börjar arta sig.
Veckan har gått i ett.
Den började med La Bomba de tiempo! I en lokal som var lite halvt inomhus halvt utomhus, industriell miljö med graffitti på väggarna, och diverse fina prylar och mysig stämning var det slagverksshow. Två timmar av härliga rytmer och skön stämning. Det var kallt som fan ute, typ 4 grader kanske, men blev varmare o varmare när folket gungade med i musiken. Denna slagverksfest äger rum varje måndag så det är stor risk att man kommer hänga där när det är lite behagligare temperatur..
Tisdagen var första dagen på gymet där jag nu ska tillbringa några timmar i veckan. Känns som hemma ungefär. Kunde träningspasset typ utantill eftersomsom det är samma, och miljön känns som vilket träningsställe som helst. Jag gillart. Sen får vi ju se om jag någonsin vågar sätta min fot på ett "aerobic latino" pass- föreställ er hur det är i sverige. Tänk er den där 50 åriga mannen som stelt försöker hänga med alla 20 åriga tjejer i supersnygga rosa kläder när de svänger på rumpan. Jag tänker att han skulle vara min motsvarighet om jag var med på ett latino pass här i argentina.. haha. underbara tanke.
Den började med La Bomba de tiempo! I en lokal som var lite halvt inomhus halvt utomhus, industriell miljö med graffitti på väggarna, och diverse fina prylar och mysig stämning var det slagverksshow. Två timmar av härliga rytmer och skön stämning. Det var kallt som fan ute, typ 4 grader kanske, men blev varmare o varmare när folket gungade med i musiken. Denna slagverksfest äger rum varje måndag så det är stor risk att man kommer hänga där när det är lite behagligare temperatur..
Tisdagen var första dagen på gymet där jag nu ska tillbringa några timmar i veckan. Känns som hemma ungefär. Kunde träningspasset typ utantill eftersomsom det är samma, och miljön känns som vilket träningsställe som helst. Jag gillart. Sen får vi ju se om jag någonsin vågar sätta min fot på ett "aerobic latino" pass- föreställ er hur det är i sverige. Tänk er den där 50 åriga mannen som stelt försöker hänga med alla 20 åriga tjejer i supersnygga rosa kläder när de svänger på rumpan. Jag tänker att han skulle vara min motsvarighet om jag var med på ett latino pass här i argentina.. haha. underbara tanke.
Jag fick mnin dos av dans på tisdagkvällen då jag och några bytisar från mexico, frankrike, tyskland och norge var på en tangobar. Ett jättemysigt ställe som såg lite ut som en gammal loge som var utsmyckad med målningar, lampor och diverse konstverk. Där var det tangolektion i grupp, en och en halv timme tillpriset av 20 rikstaler. Och efter mycket möda och stort besvär kan jag fortfarande inte dasa tango, men det var kul :)
Sen började allvaret. Första dagen i skolan, med mina kurser. Några börjar nästa vecka men i onsdags började en teologikurs jag anmält mig på. Eller teologi är fel ord. Katolicism är nog mer passande. Kursen är en del av psykologprogrammets andra år (här på universidad catolica de argentina) och avser utforska vad Tro är och vad "vi" menar med Gud och tjofadderittan hej.. (var ltie svårt att hänga med ibland) Lärarna är två präster. Varav den ena har bot i kloster i 7 år. ett stort tema i första föreläsningen var kyrkans betydelse. Man diskuterade begreppet "creo en Dios pero no en la inglesia" typ jag tror på Gud men inte på kyrkan, och problemet med detta uttallande eftersom man menar att religionen och Gud kommer från kyrkan. Kunskapen om religionen kommer från kyrkan. (kunde inte låta bli o fundera på hur de förklarar att människor kunde tro på gudar innan katolska kyrkan bildades men var inte läge...)
Kanske mest spännande under dessa timmar tyckte jag var när vi skulle presentera oss. Precis som när jag började i Lund var det nu dags för namnrundan. Säg vad du heter, vad du kommer ifrån och berätta lite om.. DIN TRO PÅ GUD OCH HUR DU PRAKTISERAR DEN. haha. Japp. Så när ca 35 personer sagt, jag heter Maria, jag är troende och betraktar mig som katolik, jag går på mässa varje vecka med min mamma och jag är engagerad i en grupp för unga inom kyrkan.. eller jag heter Maria och jag tror på Gud men jag går inte så ofta på mässa längre, jag söker fortfarande mitt sätt att tro och,.....
så var det min tur. Jag heter Malin, jag är från sverige, jag är här som utbytesstudent. Jag läser till psykolog i sverige. Jag är inte troende och jag har väldigt lite kunskaper om katolicismen.
Sen började allvaret. Första dagen i skolan, med mina kurser. Några börjar nästa vecka men i onsdags började en teologikurs jag anmält mig på. Eller teologi är fel ord. Katolicism är nog mer passande. Kursen är en del av psykologprogrammets andra år (här på universidad catolica de argentina) och avser utforska vad Tro är och vad "vi" menar med Gud och tjofadderittan hej.. (var ltie svårt att hänga med ibland) Lärarna är två präster. Varav den ena har bot i kloster i 7 år. ett stort tema i första föreläsningen var kyrkans betydelse. Man diskuterade begreppet "creo en Dios pero no en la inglesia" typ jag tror på Gud men inte på kyrkan, och problemet med detta uttallande eftersom man menar att religionen och Gud kommer från kyrkan. Kunskapen om religionen kommer från kyrkan. (kunde inte låta bli o fundera på hur de förklarar att människor kunde tro på gudar innan katolska kyrkan bildades men var inte läge...)
Kanske mest spännande under dessa timmar tyckte jag var när vi skulle presentera oss. Precis som när jag började i Lund var det nu dags för namnrundan. Säg vad du heter, vad du kommer ifrån och berätta lite om.. DIN TRO PÅ GUD OCH HUR DU PRAKTISERAR DEN. haha. Japp. Så när ca 35 personer sagt, jag heter Maria, jag är troende och betraktar mig som katolik, jag går på mässa varje vecka med min mamma och jag är engagerad i en grupp för unga inom kyrkan.. eller jag heter Maria och jag tror på Gud men jag går inte så ofta på mässa längre, jag söker fortfarande mitt sätt att tro och,.....
så var det min tur. Jag heter Malin, jag är från sverige, jag är här som utbytesstudent. Jag läser till psykolog i sverige. Jag är inte troende och jag har väldigt lite kunskaper om katolicismen.
Padre Gregorio (som läraren på allvar heter och ser ut som broder Tuck i robin hood) verkade ta det bra, och skrattade lite åt att när de vill nämna en kultur som är heelt annorlunda brukar de säga Sverige...kanske såg han också sin chans att hjälpa mig att finna min tro (som tydligen var ett tema i teologikursen de läste förra året..)
Jag kommer gå några veckor till på föreläsningarna men kommer inte tentera kursen. Ligger för långt efter de andra i mina kunskaper om apostlarna och den katolska kyrkan.
Jag har också börjat min socialpsykologikurs, den känns bra. Har redan ett litet grupparbete att jobba med så idag har jag pluggdag mellan tupplurarna, Veckan har tagit kål på mig och jag är förkyld....
Kram
Jag kommer gå några veckor till på föreläsningarna men kommer inte tentera kursen. Ligger för långt efter de andra i mina kunskaper om apostlarna och den katolska kyrkan.
Jag har också börjat min socialpsykologikurs, den känns bra. Har redan ett litet grupparbete att jobba med så idag har jag pluggdag mellan tupplurarna, Veckan har tagit kål på mig och jag är förkyld....
Kram
