Salta
Hemkommer efter en veckas semester i norra Argentina, i anderna nära gränsen till Bolivia. Bilder säger mer än tusen ord som jag brukar säga så därför tänker jag göra ett undantag och ladda upp lite foton. Men jag rekommenderar den fantastiska läsningen nedan såklart.
en kort beskrivning om vad som hänt. För ett par veckor sedan blev två franska turist-tjejer skjutna i Salta, vilket har skapat stora rubriker här. Perfekt tillfälle att upptäcka stan tänkte vi och jag och stephanie, från Schweiz, packade ryggan och tog en 20 timmars buss till just Salta. En dag i Staden fylldes med kaffe vid det gamla toget, avsmakning av lama-salami och getost i den lokala saluhallen, och en trip upp i gondolen till toppen av berget för att blicka ut över staden.
Vi träffade Victor, som jobbade på vårt hostel, som kom att bli en av huvudpersonerna på vår resa. Han gav oss tips inför vårt fortsatta äventyr och de hundar som senare kom att göra oss sällskap uppför berg, genom raviner och nerför backar kom att för oss heta Victor. mer om honom snart.
en kort beskrivning om vad som hänt. För ett par veckor sedan blev två franska turist-tjejer skjutna i Salta, vilket har skapat stora rubriker här. Perfekt tillfälle att upptäcka stan tänkte vi och jag och stephanie, från Schweiz, packade ryggan och tog en 20 timmars buss till just Salta. En dag i Staden fylldes med kaffe vid det gamla toget, avsmakning av lama-salami och getost i den lokala saluhallen, och en trip upp i gondolen till toppen av berget för att blicka ut över staden.
Vi träffade Victor, som jobbade på vårt hostel, som kom att bli en av huvudpersonerna på vår resa. Han gav oss tips inför vårt fortsatta äventyr och de hundar som senare kom att göra oss sällskap uppför berg, genom raviner och nerför backar kom att för oss heta Victor. mer om honom snart.
Nästa anhalt var Tilcara, bussen tog oss genom fattiga städer och byar. Och jag vet inte hur många gånger vi konstaterade oroligt att tänk att människor bor såhär. Små hemmamurade "hus" , en fastkättad häst eller get, och lite kläder som hängde på tork vittnade om liv. Men väl framme i Tilcara, en by med 4000 invånare...fyra timmar med buss senare. kallt som satan och det var ylletröjor och raggsockor som gällde. Vi tittade på lite fornlämningar och åt traditionell mat från regionen på resturangen som ägdes av en snubbe som jag kommer minnas som snusmumriken. Albino och rastaflätor ner till rumpan, med en hatt nerdragen långt över ögonen, spelandes (minns inte vad intrumentet heter) den lilla 10 strängade banjoliknande saken. Han svor över att vi hade klockor och förstod verkligen inte varför man behöver veta tiden... och det var svårt att ens förstå hur olika liv och bild av livet vi och han har.
Sen var det dags för bussfärden från helvetet. 4 timmar upp i bergen, på grusväg. Serpentinvägar kantade av branta stup och kurvor så snäva att busschauffören nästan varje kurva (!) var tvungen att backa, styra, köra igen för att klara vinkeln... men det kändes tryggt och busschauffören, tuggandes likt alla andra i bussen, sina kokablad verkade ha koll på läget. Väl framme i Iruya blev vi förälskade. En liten by i anderna, väldigt isolerad med en utsikt som inget annat.
Filipe, som jobbade tillsammans med la abuela (mormor) på hostelet, ritade en karta för hand så att vi skulle hitta i bergen (finfin med kullar och små bäckar, vem behöver gps?) inför vår fyra timmars vandring. Vi vandrade en dag till närmsta by, än mer isolerad och det var bara helt fantastiskt. på fredagen var det dia de paga. Alltså löning. Och eftersom Iruya är den enda av de "närliigande" (2-3 timmars vandring eller åsneritt) byarna som har bank, strömmar de traditionellt klädda folket in för att hämta sin pension eller lön. Helt klart surrealistisk upplevelse 2011.
efter fler dagar av god mat, vin och fin natur var vi tillbaka i Salta träffade vi Victor som bjöd oss på asado (grill) vår sista dag. Kött i mängder (som aldrig skådas hemma) och massa goda sallader avnöts i den lillla trädgården bakom han och hans hippievänners hus. Vicotr och hans tjej förkroppsligade gästfrihet.. och victor kommer bli svår att glömma. En va 35 årig kille som rymde hemifrån vid elva års ålder efter att ha blivit misshandlad av sina föräldrar så illa att han blivit inlagd på sjukhus tre gånger. Levde på gatan och tvättade bilar och sov i träd tills en kvinna en dag tog honom till sitt hem och satte honom att börja studera och tog hand om honom i fortsättningen. Idag arbetar han på ett hostel i Salta, är musiker och har ett eget volontär projekt där han träffar gatubarn och spelar musik eller utövar typ rörelseterapi. En verkligt vänlig själ som jag hoppas vi träffar igen.
En helt fantastisk resa med häftiga nya upplevelser av människor, kultur, mat, vin, natur och ett argentina som skiljer sig från Buenos Aires.
efter fler dagar av god mat, vin och fin natur var vi tillbaka i Salta träffade vi Victor som bjöd oss på asado (grill) vår sista dag. Kött i mängder (som aldrig skådas hemma) och massa goda sallader avnöts i den lillla trädgården bakom han och hans hippievänners hus. Vicotr och hans tjej förkroppsligade gästfrihet.. och victor kommer bli svår att glömma. En va 35 årig kille som rymde hemifrån vid elva års ålder efter att ha blivit misshandlad av sina föräldrar så illa att han blivit inlagd på sjukhus tre gånger. Levde på gatan och tvättade bilar och sov i träd tills en kvinna en dag tog honom till sitt hem och satte honom att börja studera och tog hand om honom i fortsättningen. Idag arbetar han på ett hostel i Salta, är musiker och har ett eget volontär projekt där han träffar gatubarn och spelar musik eller utövar typ rörelseterapi. En verkligt vänlig själ som jag hoppas vi träffar igen.
En helt fantastisk resa med häftiga nya upplevelser av människor, kultur, mat, vin, natur och ett argentina som skiljer sig från Buenos Aires.
Kommentarer
Postat av: Sus
Ååh så fint Mallan! Vilket äventyr , och många mer kommer du säkert ha :)
Trackback
