Halvtid
Snart är oktober här. Äntligen är det över 20 grader på dagarna. Tiden går för fort.
Förra helgen var vi på gruppresa med utbytesstudenter till Iguazu. Saknar ord. tänker inte försöka beskriva. googla och titta på bilderna, och sen tänker ni er att det är oändligt mycket mäktigare i verkligheten. 75 meter höga vattenfall i 2,5 kilometers sträcka. Känlsan av att åka i en båt 2 meter från fallen och få en aning om kraften. Att stå i den subtropiska skogen och titta på fallen, regnbågarna som bildas i vattenångorna.. a det var bara helt jävla ofattbart mäktigt.
gruppresan också obeskrivlig på sitt sätt. Massa utbytesstudenter som spårar, en bussresa de mierda, med svenskarna som satt längst fram o sov . Haha inte för inte som man kallas viejas (gamlingar). Gruppbeslut, gruppmåltider, grupp hit o dit..Timlång väntan vid tullen , gränsen till brasilien av oföklariga anledningar, förseningar o kutlurkrockar . Sofia fick krupp på busschaufförerna som vägrade förstå varför det var katastrof att de aldrig (!) stänger av motorerna även om vi lämnade bussen i två timmar osv..
Men summa summaron, extremt häftigt att se fallen och rekommenderas starkt till alla som någon gång kommer befinna sig inom räckhåll !
i onsdags var det dia de estudiante här. Alla skolor stängda, alla elever lediga. Valborg gånger 1000. 25 grader och sol, och alla stadens parker fyllda med 13-25 åringar. ogreppbart mycket ungdomar. Band som spelade lite här o där i gröngräset, bussar o tunnelbana fyllda med folk.. var kul att se
halvtid, och börjar redan få ångest av att ja ska lämna Buenos Aires. Är så mycket jag fortfaradnde inte hunnit göra och se. Trivs och har träffat så mycket bra folk. Gillar vardagen. Hur kan man inte göra det. Ett stickprov för att beskriva hur vardagen ser ut här.
Måndag: skola, plugg i solen, massage. Tisdag: skola, träning, middag med argentinska tjejkompisar. Onsdag: sov till ett, hängde i parken i solen med folk från världens alla hörn. Torsdag: Skola, träning, hemlagad asgod tacos hos Marisa från Mexiko. Fredag, Massage, promenad runt sjön i parken i palermo, italiensk hemlagad pasta på billig resturang, födelsedagsfest, barhäng, utgång till köttmarknadsklubb med bara 18 åringar. Lördag, gick på stan och fikade med las suecas, peruansk födelsedag, brasiliiansk fjortisfest, utgång till skön bar med snyggt folk och sen rockklubb. Nu är det söndag och istället för att gå på den franska födelsedagskareoke kvällen tänker jag ta en eftermiddag i solen med mitt plugg och en kväll med matlådelagning.
Saknar er där hemma. Saknar det som är bra med sverige. Saknar en grå höstmorgon och en mörk höstkväll. Natur och promenader. Grovt bröd och mitt morgonkaffe på Möllevångsvägen. Men trivs sjukt bra och njuter av tiden här.
Förra helgen var vi på gruppresa med utbytesstudenter till Iguazu. Saknar ord. tänker inte försöka beskriva. googla och titta på bilderna, och sen tänker ni er att det är oändligt mycket mäktigare i verkligheten. 75 meter höga vattenfall i 2,5 kilometers sträcka. Känlsan av att åka i en båt 2 meter från fallen och få en aning om kraften. Att stå i den subtropiska skogen och titta på fallen, regnbågarna som bildas i vattenångorna.. a det var bara helt jävla ofattbart mäktigt.
gruppresan också obeskrivlig på sitt sätt. Massa utbytesstudenter som spårar, en bussresa de mierda, med svenskarna som satt längst fram o sov . Haha inte för inte som man kallas viejas (gamlingar). Gruppbeslut, gruppmåltider, grupp hit o dit..Timlång väntan vid tullen , gränsen till brasilien av oföklariga anledningar, förseningar o kutlurkrockar . Sofia fick krupp på busschaufförerna som vägrade förstå varför det var katastrof att de aldrig (!) stänger av motorerna även om vi lämnade bussen i två timmar osv..
Men summa summaron, extremt häftigt att se fallen och rekommenderas starkt till alla som någon gång kommer befinna sig inom räckhåll !
i onsdags var det dia de estudiante här. Alla skolor stängda, alla elever lediga. Valborg gånger 1000. 25 grader och sol, och alla stadens parker fyllda med 13-25 åringar. ogreppbart mycket ungdomar. Band som spelade lite här o där i gröngräset, bussar o tunnelbana fyllda med folk.. var kul att se
halvtid, och börjar redan få ångest av att ja ska lämna Buenos Aires. Är så mycket jag fortfaradnde inte hunnit göra och se. Trivs och har träffat så mycket bra folk. Gillar vardagen. Hur kan man inte göra det. Ett stickprov för att beskriva hur vardagen ser ut här.
Måndag: skola, plugg i solen, massage. Tisdag: skola, träning, middag med argentinska tjejkompisar. Onsdag: sov till ett, hängde i parken i solen med folk från världens alla hörn. Torsdag: Skola, träning, hemlagad asgod tacos hos Marisa från Mexiko. Fredag, Massage, promenad runt sjön i parken i palermo, italiensk hemlagad pasta på billig resturang, födelsedagsfest, barhäng, utgång till köttmarknadsklubb med bara 18 åringar. Lördag, gick på stan och fikade med las suecas, peruansk födelsedag, brasiliiansk fjortisfest, utgång till skön bar med snyggt folk och sen rockklubb. Nu är det söndag och istället för att gå på den franska födelsedagskareoke kvällen tänker jag ta en eftermiddag i solen med mitt plugg och en kväll med matlådelagning.
Saknar er där hemma. Saknar det som är bra med sverige. Saknar en grå höstmorgon och en mörk höstkväll. Natur och promenader. Grovt bröd och mitt morgonkaffe på Möllevångsvägen. Men trivs sjukt bra och njuter av tiden här.
En solig onsdag
Det börjar bli vår. Solen skiner varje dag och nu börjar den värma också. Känns som fina majdagar varje dag.
Jag har haft besök av fina Frida, Emma och Johannes som var påväg mot sina praktiker och äventyr i Chile och Paraguay. Var härligt att få en bit av hemma hit. Och att få dela en bit av livet här med dem. Veckorna springer förbi, fylls med barbesök, middagar på diverse resturanger, föreläsningar som inspirerar och gör mig förbannad (ibland är det jäkligt svårt att hantera kulturkrockarna), kaffekoppar i solen, lite plugg när det finns tid över, klubbnätter...
De senaste dagarna har jag tagit några chill-pill, vilat, varit lite mer ensam och försökt komma ifatt mig själv. Så nu är jag äntligen frisk (efter några veckors fram och tillbaka och heshet) och har idag njutit av en ledig dag.
Jag har haft besök av fina Frida, Emma och Johannes som var påväg mot sina praktiker och äventyr i Chile och Paraguay. Var härligt att få en bit av hemma hit. Och att få dela en bit av livet här med dem. Veckorna springer förbi, fylls med barbesök, middagar på diverse resturanger, föreläsningar som inspirerar och gör mig förbannad (ibland är det jäkligt svårt att hantera kulturkrockarna), kaffekoppar i solen, lite plugg när det finns tid över, klubbnätter...
De senaste dagarna har jag tagit några chill-pill, vilat, varit lite mer ensam och försökt komma ifatt mig själv. Så nu är jag äntligen frisk (efter några veckors fram och tillbaka och heshet) och har idag njutit av en ledig dag.
Jag satte mig i solen i skolan med en kopp kaffe för att läsa Durkheim. Folktomt eftersom det är någon slags olympiad mellan universiteten idag som ja sket i att gå på. Men de 4 syskon som brukar gå omkring på området och tigga, ibland med sin mamma, var där. Kamila, sofia, tete och roso...2,3,8 och 9 år skulle jag tippa. Söta, smutsiga, rufsiga i håret, utan skor, busiga och ouppfostrade. Den äldsta stökade runt och slängde skräp på marken medan minstingen gick rakt fram till mig, sa tack, och snodde ett tuggummi som jag hade på bordet med ett brett och nöjt leende. Jag släppte på distansen, fasaden som man vanligen tar till för att palla säga att nej jag tänker inte ge dig 5 kronor för att köpa mat. Eller den man tar till när man ger dem fem kronor och då på något sätt låter pengen vara den enda kommunikationen. mellan oss och dem. Jag bytte rädslan och distansen mot ett leende, en stunds uppmärksamhet, nyfikenhet och ett möte. När de insett att de inte skulle få mer än så hände något och så släppte även de på sin fasad som de antagligen lägger på för att kunna tigga.... Kamila satte sig bredvid mig medan de två småttingarna spexade och lekte framför oss. Hon undrade vad jag läste och om jag trodde på Gud. Hon undrade varför inte, och hon vad jag trodde på istället. Hon berättade att hon slutat gå til skolan men att hon går till kyrkan. att hon har åtta syskon och att hennes mamma inte var med nu för hon var och tiggde någon annan stans. Brorsan som va äldst av de fyra matade fåglarna med bröd (uppenbarligen inte tillräckligt hungrig för at tsjälv äta maten) och försökte göra av med sin överskottsenergi genom att kasta saker, köra runt med soptunnorna och helt enkelt bete sig som vilken 9 åring som helst. Kamila fick en penna av mig och jag fick av henne en lapp där hon med brokiga bokstäver skrivit sina syskons namn och JESUS TE AMO.
Syskonen drog vidare efter en stund. Jag tog tunnelbanan hem, bokade en massage och ska nu ut o käka med lite blandat härligt folk från världens hörn. Stadens kontraster färgar av sig i min vardag.
Syskonen drog vidare efter en stund. Jag tog tunnelbanan hem, bokade en massage och ska nu ut o käka med lite blandat härligt folk från världens hörn. Stadens kontraster färgar av sig i min vardag.
den inte lika fina bilden
Candela 11 år försvann för några veckor sedan och staden fylldes med lappar med hennes bild och vädjan om att höra av sig om man sett henne.(Federala polismyndigheter rapporterade samtidigt att runt 5000 barn varje år tvingas in prostitutionsverksamhet av traffickingligor. I verkligheten är de dock antagligen många fler. källa svenska ambassaden) Det finns ett flertal stora hemsidor här som enbart listar försvunna barn och kontaktuppgifter för att meddela om man sett någon.
Omkring 2000 (!) poliser engagerades i letandet, tillsammans med frivilliga civila som ville veta vad som hänt och kanske inte litar på att polisen gör sitt jobb (. Från olika NGO rapporteras om polisbefäl, framförallt på provinsiell nivå, som äger bordeller eller som i utbyte mot mutor, sexuella tjänster, mat eller alkohol understödjer traffickingverksamhet...)
Efter 10 dagar hittas Candela av en kartongsamlare här i Buenos Aires. På nätterna ser man överallt människor,barn, vuxna och familjer, som drar kärror efter sig fyllda med kartong. De letar papper i soporna som de sedan kan sälja till återvinning och på så sätt garantera sin överlevnad...Denna natten när man skär upp en soppåse hittar man Candelas lik.
Protesterna var ett faktum, maifestationer och demonstrationer med krav om ökad säkerhet och så vidare.....
En sorglig och stor nyhet just nu som säger lite om landet jag bor i...
Candela 11 år försvann för några veckor sedan och staden fylldes med lappar med hennes bild och vädjan om att höra av sig om man sett henne.(Federala polismyndigheter rapporterade samtidigt att runt 5000 barn varje år tvingas in prostitutionsverksamhet av traffickingligor. I verkligheten är de dock antagligen många fler. källa svenska ambassaden) Det finns ett flertal stora hemsidor här som enbart listar försvunna barn och kontaktuppgifter för att meddela om man sett någon.
Nästan 2000 (!) poliser engagerades i letandet, tillsammans med frivilliga civila som ville veta vad som hänt och kanske inte litar på att polisen gör sitt jobb (. Från olika NGO rapporteras om polisbefäl, framförallt på provinsiell nivå, som äger bordeller eller som i utbyte mot mutor, sexuella tjänster, mat eller alkohol understödjer traffickingverksamhet...)
Efter 10 dagar hittas Candela av en kartongsamlare här i Buenos Aires. På nätterna ser man överallt människor,barn, vuxna och familjer, som drar kärror efter sig fyllda med kartong. De letar papper i soporna som de sedan kan sälja till återvinning och på så sätt garantera sin överlevnad...tror att ca 30 procent av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen...
Denna natten när man skär upp en soppåse hittar man Candelas lik.
Denna natten när man skär upp en soppåse hittar man Candelas lik.
Protesterna var ett faktum, maifestationer och demonstrationer med krav om ökad säkerhet, minskad korruption, och så vidare...
