En solig onsdag

Det börjar bli vår. Solen skiner varje dag och nu börjar den värma också. Känns som fina majdagar varje dag. 
Jag har haft besök av fina Frida, Emma och Johannes som var påväg mot sina praktiker och äventyr i Chile och Paraguay. Var härligt att få en bit av hemma hit. Och att få dela en bit av livet här med dem. Veckorna springer förbi, fylls med barbesök, middagar på diverse resturanger, föreläsningar som inspirerar och gör mig förbannad (ibland är det jäkligt svårt att hantera kulturkrockarna), kaffekoppar i solen, lite plugg när det finns tid över, klubbnätter...
De senaste dagarna har jag tagit några chill-pill, vilat, varit lite mer ensam och försökt komma ifatt mig själv. Så nu är jag äntligen frisk (efter några veckors fram och tillbaka och heshet) och har idag njutit av en ledig dag.


Jag satte mig i solen i skolan med en kopp kaffe för att läsa Durkheim. Folktomt eftersom det är någon slags olympiad mellan universiteten idag som ja sket i att gå på. Men de 4 syskon som brukar gå omkring på området och tigga, ibland med sin mamma, var där. Kamila, sofia, tete  och roso...2,3,8 och 9 år skulle jag tippa. Söta, smutsiga, rufsiga i håret, utan skor, busiga och ouppfostrade. Den äldsta stökade runt och slängde skräp på marken medan minstingen gick rakt fram till mig, sa tack, och snodde ett tuggummi som jag hade på bordet med ett brett och nöjt leende. Jag släppte på distansen, fasaden som man vanligen tar till för att palla säga att nej jag tänker inte ge dig 5 kronor för att köpa mat. Eller den man tar till när man ger dem fem kronor och då på något sätt låter pengen vara den enda kommunikationen. mellan oss och dem. Jag bytte rädslan och distansen mot ett leende, en stunds uppmärksamhet, nyfikenhet och ett möte. När de insett att de inte skulle  få mer än så hände något och så släppte även de på sin fasad som de antagligen lägger på för att kunna tigga.... Kamila satte sig bredvid mig medan de två småttingarna spexade och lekte framför oss. Hon undrade vad jag läste och om jag trodde på Gud. Hon undrade varför inte, och hon vad jag trodde på istället. Hon berättade att hon slutat gå til skolan men att hon går till kyrkan. att hon har åtta syskon och att hennes mamma inte var med nu för hon var och tiggde någon annan stans. Brorsan som va äldst av de fyra matade fåglarna med bröd (uppenbarligen inte tillräckligt hungrig för at tsjälv äta maten) och försökte göra av med sin överskottsenergi genom att kasta saker, köra runt med soptunnorna och helt enkelt bete sig som vilken 9 åring som helst. Kamila fick en penna av mig och jag fick av henne en lapp där hon med brokiga bokstäver skrivit sina syskons namn och JESUS TE AMO.

Syskonen drog vidare efter en stund. Jag tog tunnelbanan hem, bokade en massage och ska nu ut o käka med lite blandat härligt folk från världens hörn. Stadens kontraster färgar av sig i min vardag.  




Kommentarer
Postat av: Sus

Spännande med annan kultur :) skönt med vår , här börjar hösten och rusket att komma , och snart är det julmarknad i huseby , herregud vad tiden flyger förbi. Vad heter du på Skype? Vi måste skypea någon dag , vaf sägs om imon kväll?? :) pusss

2011-09-19 @ 20:27:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0