till grannlandet i väst
Jag tog flyget tvärs över landet, över anderna, till Santiago de Chile för att hälsa på mina vänner socionompraktikanterna. Det var en helt fantastisk känsla att flyga över Anderna. Det låter ju klyschigt men det var verkligen häftigt. Min hjärna exlpoderar snart av överväldigande naturupplevelser (och då är det ju ändå tveksamt om man kan räkna utsdikten från ett flyplan som en naturupplevelse..?) Förutom att jag njöt av vyerna så satt jag och funderade på hur jag skulle reagera om jag skulle se människor i nöd någonstans bland topparna. Jag tänkte att även om jag kanske skulle sett dem, skulle jag förmodligen inte tro mina ögon och även om jag hade gjort det hade det varit ett ännu större steg att faktiskt säga det till någon annan... så förmodligen skulle de vara fast där i snön..och få äta på varandra... tänkte jag. meeen ialla fall... Jag kom fram till Santiago.
För mig som kom direkt från Bs As kändes denna 5 miljonersstad lugn o skön, med små parker överallt och en stadskärna som man kunde få grepp om promenderandes. Vi hann avverka ett par landsmärken och jag svängde in på nationalhistoriska museet. Jag fick se studentrörelsens protester och kamp om gratis utbildning i form av plakat, flaggor, målningar, strejkande studenter utanför universitetet, och stängda undervisningslokaler. Väldigt intressant att få se en bit av en historisk kamp, även om jag inte upplevt de stora demostrationerna och fått lägenheten fylld av tårgas som vännerna som bott där under hösten..
För att ändå komma bort från hettan i storstan så åkte vi till Viña del mar, och Valparaiso, som ligger vid stilla havskusten 2 timmar från huvudstan. Där fick vi njuta av en lugn helg med tysta gator, vackra kvarter, gatukonst, fina väggmålningar, mysiga cafeer, havsutsikter, pelikaner, varm sandstrand och för min del ett dopp i havet! Valparaiso var precis så fint och mysigt som alla sagt. Husen i alla regnbågens färger sprider ut sig över kullarna och om man inte vill slita ut sig totalt så tar man de gamla hissbanorna från 1800 talet som fortfarande används. Bakom varje gatuhörn gömmer sig fina väggmålningar och rolig grafitti och från kullarnas toppar ser man silla havet och Chiles historiskt viktiga hamn.
Efter fyra riktigt sköna dagar var det hemfärd. Eftersom Argentinska flygbolaget haft strejk var det förseningar och jag fick spendera typ 7 timmar på flygplatsen men till slut kom vi iväg mitt i natten och jag fick en sista underbar syn på Anderna i månljuset under en stjärnklar himmel.
Tillbaka i Buenos Aires för en sista lektion om Habermas innan mina två veckor av tentaplugg sätter igång.
För mig som kom direkt från Bs As kändes denna 5 miljonersstad lugn o skön, med små parker överallt och en stadskärna som man kunde få grepp om promenderandes. Vi hann avverka ett par landsmärken och jag svängde in på nationalhistoriska museet. Jag fick se studentrörelsens protester och kamp om gratis utbildning i form av plakat, flaggor, målningar, strejkande studenter utanför universitetet, och stängda undervisningslokaler. Väldigt intressant att få se en bit av en historisk kamp, även om jag inte upplevt de stora demostrationerna och fått lägenheten fylld av tårgas som vännerna som bott där under hösten..
För att ändå komma bort från hettan i storstan så åkte vi till Viña del mar, och Valparaiso, som ligger vid stilla havskusten 2 timmar från huvudstan. Där fick vi njuta av en lugn helg med tysta gator, vackra kvarter, gatukonst, fina väggmålningar, mysiga cafeer, havsutsikter, pelikaner, varm sandstrand och för min del ett dopp i havet! Valparaiso var precis så fint och mysigt som alla sagt. Husen i alla regnbågens färger sprider ut sig över kullarna och om man inte vill slita ut sig totalt så tar man de gamla hissbanorna från 1800 talet som fortfarande används. Bakom varje gatuhörn gömmer sig fina väggmålningar och rolig grafitti och från kullarnas toppar ser man silla havet och Chiles historiskt viktiga hamn.
Efter fyra riktigt sköna dagar var det hemfärd. Eftersom Argentinska flygbolaget haft strejk var det förseningar och jag fick spendera typ 7 timmar på flygplatsen men till slut kom vi iväg mitt i natten och jag fick en sista underbar syn på Anderna i månljuset under en stjärnklar himmel.
Tillbaka i Buenos Aires för en sista lektion om Habermas innan mina två veckor av tentaplugg sätter igång.
...
Efter en klockren torsdagskväll som började på en grafittiutsmyckad bar, mysig terass med snygga väggmålningar, mellanlandade på en amerikansk bar med utbytesstudenter och sen fortsatte på klockren hiphopklubb i Palermo så landade jag i sängen nån gång på morgonen när fåglarna kvittrade.
Resultatet blev en dunderförkylning och en feber som legat som en dimma över de senaste 4 dagarna. Jag har slagit sovrekord (16 timmar i sträck!). Men under de vakna timmarna i Bs As är det omöjligt att avstå från allt som finns att göra. I lördags var det Prideparad här, vilket jag vägrade missa helt o hållet och därför iallafall insöp den sköna stämningen ett par timmar i eftermiddagssolen. Var dock lite arg ledsen och bitter över att vara sjuk just denna dag. Torget framför maktens centrum, casa rosada, fylldes av glada, uppklädda, utklädda, avklädda, galna, motiverade, öldrickande människor. Festen var total.
Dagen efter orkades det med en liten utflykt till pittoreska grannstaden San Isidro, med lite marknad och jordgubbsätande vid floden med Kitesurfare och segelbåtar till utsikt. När vi på hemvägen klivit av tåget i Bs As chinatown inhandlades jättebillig suchi och färsk fisk, mummakardemumma :)
Nu är klockan 07.00 på morgonen, det har regnat hela natten och gatan utanför har inte riktigt vaknat ur den fuktiga dimman än. Jag ska ta en taxi till flygplatsen och åka till Santiago de Chile och hälsa på Frida och Emma. Tyvärr verkar det inte som jag lyckas lämna förkylningen hemma men det ska bli så skönt med semester och så kul att se Santiago! Hallådär chile, nu kommer jag!!
Resultatet blev en dunderförkylning och en feber som legat som en dimma över de senaste 4 dagarna. Jag har slagit sovrekord (16 timmar i sträck!). Men under de vakna timmarna i Bs As är det omöjligt att avstå från allt som finns att göra. I lördags var det Prideparad här, vilket jag vägrade missa helt o hållet och därför iallafall insöp den sköna stämningen ett par timmar i eftermiddagssolen. Var dock lite arg ledsen och bitter över att vara sjuk just denna dag. Torget framför maktens centrum, casa rosada, fylldes av glada, uppklädda, utklädda, avklädda, galna, motiverade, öldrickande människor. Festen var total.
Dagen efter orkades det med en liten utflykt till pittoreska grannstaden San Isidro, med lite marknad och jordgubbsätande vid floden med Kitesurfare och segelbåtar till utsikt. När vi på hemvägen klivit av tåget i Bs As chinatown inhandlades jättebillig suchi och färsk fisk, mummakardemumma :)
Nu är klockan 07.00 på morgonen, det har regnat hela natten och gatan utanför har inte riktigt vaknat ur den fuktiga dimman än. Jag ska ta en taxi till flygplatsen och åka till Santiago de Chile och hälsa på Frida och Emma. Tyvärr verkar det inte som jag lyckas lämna förkylningen hemma men det ska bli så skönt med semester och så kul att se Santiago! Hallådär chile, nu kommer jag!!
Goda drinkar,kött,sol och abortdiskussioner i Argentina
Sist jag skrev hade jag precis skrivit min andra tenta. Det hade varit en vecka med riktigt mycket plugg men framförallt mycket stress inför hur det skulle gå. Stressen av att det tar typ 4 gånger så lång tid som vanligt att läsa en text. Stressen av att man efter det inte ens alltid har förstått allt och, även om man gjort det, stressen av att inlärningen inte fungerar som vanligt. Det kändes omöjligt att lära mig utantill, att få ordning på alla bergrepp, koncept, gubbar och teorier på spanska i mitt trassliga nätverk till hjärna. Men det gick bra. När mina två tentor sedan var avklarade tog jag ett väldigt bra beslut. En veckas ledighet (gick givetvis på mina föreläsningar men inte mer) och dags att njuta av stan igen. och det har jag gjort! Det är konstigt när man börjar se början på slutet (om exakt en månad har jag gjort mina sluttentor). Det är som att jag ser min stad med nya glasögon. Som att vinet är lite godare och köttet lite saftigare.
Så veckan har varit helt Buenos-Aires-fantastisk. Precis som man tänker sig att en semestervecka kan vara i en solig storstad andra sidan jorden. Minus stressen att man ska hinna se massa saker och fylla rollen som turist. Plus att man redan har några favoriter att återvända till. Mexikansk tacobar, fisk på peruansk resturang, kött i helt underbara mängder, kaffe i solen, yoga på gymmet för att igår toppa med massage, ansiktsmaske o spa. I helgen var det picknick i en solig park och i måndags dansade jag järnet hela kvällen till improvsationstrummkonsert...livet leker, och jag ska fortsätta njuta av stan några veckor till.
Förutom att njuta av mitt semester-Buenos-Aires så har jag hunnit lyssna på ett propagandamöte om hur "vi" ska kämpa mot legalisering av abort som nu ska diskuteras i kongressen. Och fått min newsfeed på Facbook full med uppdateringar där mina klasskompisar kryssat i diverse frågeformulär och motsatt sig denna eventuella legalisering. Det är en historisk möjlighet till förändring. Varje år gör ca 500.000 kvinnor (med tanke på mitt förtroende för officiella siffror i det här landet skulle ja kunna tänka mig att det är fler) abort i det här landet. Det är mot lagen. varje år dör ett antal på grund av att aborterna ibland genomförs med tveksamma metoder. I argentina spelar det ingen roll om du är 15 år gammal, om du blivit våldtagen, om du är fattig, om du vill göra karriär, om du inte vill ha barn eller vad än en anledning kan vara till att vilja avbryta en graviditet. Det är olagligt. punkt. (indantag vid fara för kvinnans elr barnets liv tror ja) Embryots rättigheter framför allt.
På mitt katolska universitet är man givetvis oroliga. Studenterna påpekar sin vilja att främja livet, lärarna oroar sig för att man väger rationella, ekonomiska, politiska, individuella mål mot embryots rättigheter...det är väldigt intressant att höra en abortdebatt som liksom befinner sig på en helt annan nivå, eller plats, än den debatt eller etiska diskussion man kan föra kring abort i sverige. Och det är svårt att liksom hitta in i diskussionen när man har så olika grundsyn. Jag har försökt lyfta frågan med de flesta argeninare jag känner (alltså den skara som går på ett katolskt universitet) och även med mina lärare (med risk för att vara en jobbig jävel) men det är liksom som att det är en ickefråga. Man når en vägg. Mina professorer har gjort jämförelser och sammankopplingar mellan legalisering av abort och nazi-tysklands koncentrationsläger... vid ett flertal tillfällen. Och idag sas till och med på min psykologiföreläsning att det är än mer allvarligt än legaliseringen av homoäktenskap (som har gjort att homosexualiteten har ökat och möjliggjort för de homosexuella att sprida sin livsstil så det nästan nu är något påtvingat mode...vilket som tur var några av studenterna opponerade sig mot)
............
Så veckan har varit helt Buenos-Aires-fantastisk. Precis som man tänker sig att en semestervecka kan vara i en solig storstad andra sidan jorden. Minus stressen att man ska hinna se massa saker och fylla rollen som turist. Plus att man redan har några favoriter att återvända till. Mexikansk tacobar, fisk på peruansk resturang, kött i helt underbara mängder, kaffe i solen, yoga på gymmet för att igår toppa med massage, ansiktsmaske o spa. I helgen var det picknick i en solig park och i måndags dansade jag järnet hela kvällen till improvsationstrummkonsert...livet leker, och jag ska fortsätta njuta av stan några veckor till.
Förutom att njuta av mitt semester-Buenos-Aires så har jag hunnit lyssna på ett propagandamöte om hur "vi" ska kämpa mot legalisering av abort som nu ska diskuteras i kongressen. Och fått min newsfeed på Facbook full med uppdateringar där mina klasskompisar kryssat i diverse frågeformulär och motsatt sig denna eventuella legalisering. Det är en historisk möjlighet till förändring. Varje år gör ca 500.000 kvinnor (med tanke på mitt förtroende för officiella siffror i det här landet skulle ja kunna tänka mig att det är fler) abort i det här landet. Det är mot lagen. varje år dör ett antal på grund av att aborterna ibland genomförs med tveksamma metoder. I argentina spelar det ingen roll om du är 15 år gammal, om du blivit våldtagen, om du är fattig, om du vill göra karriär, om du inte vill ha barn eller vad än en anledning kan vara till att vilja avbryta en graviditet. Det är olagligt. punkt. (indantag vid fara för kvinnans elr barnets liv tror ja) Embryots rättigheter framför allt.
På mitt katolska universitet är man givetvis oroliga. Studenterna påpekar sin vilja att främja livet, lärarna oroar sig för att man väger rationella, ekonomiska, politiska, individuella mål mot embryots rättigheter...det är väldigt intressant att höra en abortdebatt som liksom befinner sig på en helt annan nivå, eller plats, än den debatt eller etiska diskussion man kan föra kring abort i sverige. Och det är svårt att liksom hitta in i diskussionen när man har så olika grundsyn. Jag har försökt lyfta frågan med de flesta argeninare jag känner (alltså den skara som går på ett katolskt universitet) och även med mina lärare (med risk för att vara en jobbig jävel) men det är liksom som att det är en ickefråga. Man når en vägg. Mina professorer har gjort jämförelser och sammankopplingar mellan legalisering av abort och nazi-tysklands koncentrationsläger... vid ett flertal tillfällen. Och idag sas till och med på min psykologiföreläsning att det är än mer allvarligt än legaliseringen av homoäktenskap (som har gjort att homosexualiteten har ökat och möjliggjort för de homosexuella att sprida sin livsstil så det nästan nu är något påtvingat mode...vilket som tur var några av studenterna opponerade sig mot)
............
