malinandrasidanjorden

De två första frågorna man får här när man träffar någon är hur gammal man är och var man bor. (för att kontroller att han inte ska råka göra nåt olagligt) Och i och med den andra frågan kommer vi in på Argentinos boende. Han poängterar att han bor själv (och är advokat) men att det är stökigt hos honom eftersom han inte gillar att städa och därför skulle behöva en tjej. Jag slår mig i pannan och vet inte om jag ska skratta eller gråta och här tänker jag att den något irriterade stämningen ska få honom att liksom mingla vidare. Men icke.

Jag försöker undvika ämnet för att inte bli mer irriterad och samtalet fortsätter att handla om gratis utbildning, klasskillnader och fattigdom i Argentina (som han vill förneka finns). Vi förstår inte alls varandra och hans poäng om att de som jag kallar fattiga (eftersom de bor i skjul och lever på att samla kartong i soporna på nätterna) har ett bra liv lyckas inte övertyga mig riktigt.... det är liksom som att kulturkrocken antagit formen av en nästan synlig vägg mellan oss och kompisarna brevid kommenterar till och med att stämningen verkar lite svår...

Men det hindrar inte Argentino från att fortsätta prata och titta mig djupt in i ögonen med vad som antagligen ska vara en flirtig blick. Så börjar han rätta till min blus och förklara för mig att jag inte bör låta den glida ner på axeln eftersom det finns många unga killar som inte kan behärska sig.. och här någonstans börjar jag undra hur i helvete ja ska hantera det.. I sverige hade jag väl antagligen sagt ifrån jävligt bestämt att han inte ska ta på mig och definitivt inte berätta för mig hur jag ska vara klädd... men nu står jag öga mot öga med Argentinas machokultur, övre medelklass med politiska åsikter på andra sidan mitten..

Som tur är måste han gå och vi skrattar lite åt den dåliga stämningen och då kommer den sista kulturkrocken. Killen ber om min facebook och tänker uppenbarligen att vi ska höras igen... o jag fattar ingenting.

Kommer nog länge bli irriterad när ja tänker på den stolta argentinska charmerande machomannen, han finns överallt men jag kommer inte vänja mig.

Riktigt intressant att  syssla med  att se de små sakerna i möten med människor som skapar kulturkrockar, och att inse att de flesta är man inte medveten om själv... hur det hindrar kommunikationen mellan människor och att det är helt omöjligt att lära sig i skolbänken eller genom kurslitteratur...