Att plugga på ett katolskt universitet...
...och att en professor i socilogi kan säga saker som att ett optimalt samhälle består av heteropar som skaffar barn... och som menar att mänskliga rättigheter är "naturliga" (kommer från ovan) och inte skapta av människan själv... och att dra paraleller mellan förintelsen och diskussionen om att tumma på förbudet mot abort... eller ifrågasätta att det ens finns ett begrepp för "risken att bli gravid"...osv.
Efter att i min socialpsykologikurs läst ett kapitel ur en bok som säger sig handla om genus och i just detta kapitel försöker bevisa vikten av att erkänna vårt bilogiska kön och "naturliga" heterosexualitet, var jag arg så jag skakade i typ en vecka. Texten innehåller ena absurditeten efter den andra, slutledningar och argumentering kring "homosexualitets starka koppling till pedofili, incest och psykisk ohälsa". Konspirationsteorier om hur det är homosexuella organisationer som ligger bakom europas utvidgade sexualundervisnign och byxmyndighetslagar för att de vill kunna ha sex med barn...och så vidare. Boken är skriven av en psykiatriker från spanien. också katolik. och den är ett fint exempel på hur man kan missbruka vetenskapen och statistiken för att argumetera för typ vad fan som helst.
När jag under lektionen, med klassen som likt jag går fjärde terminen på psykologprogrammet, ifrågasatte lärarens val av text för att belysa genus och de olika sätten att se på kön var responsen....väldigt liten. Hans svar på mina påståenden om att texten är homofobisk, populistisk och ovetenskaplig, var typ: jag tycker den här boken är bra. punkt. och sen följde en liten monolog om att mycket forskning är objekt för lobby verksamhet (och en antydan om att andra böcker som då inte är homofobiska är sponsrade av bögar... ? ) och att han inte hade upplevt texten (som många gånger helt saknar källhänvisningar) skulle vara ovetenskaplig....... diskussionen kommer fortsätta under terminen känns det som....men 1-0 till Malin mot homofobin i världen för efter lektionen var det en av mina klasskompisar som ville ha litteraturtips för att få en annan bild av verkligheten.
När jag, kanske ännu mer upprörd än innan lektionen, berättade om detta för min vän från mexico som läser juridik fick jag höra hur diskussionen kring dessa saker gått till på juristprogrammet på ett katolskt universitet. Hennes lärare hade börjat lektionen med att säga att idag en en mörk dag. För idag ska man diskutera abortfrågan i Argentina (i typ rikstdagen elr vilken institution de nu va).. Och Fernanda från mexico räcker upp handen och säger att hon inte tycker det är en dum ide att diskutera saken även om hon som katolik personligen aldrig skulle göra en abort. Då börjar folk i klassen på fullaste allvar skrika ASSESINA, ASSESINA (mördare) och vägrar diskutera saken. Och läraren svarar med att säga att ja..vi är ju ändå påväg utför sedan man legaliserade homoäktenskap i landet, och säger att nu man ju lika väl legalisera äkteskap med sina husdjur....
Japp, det är sånt vi får försöka lära oss att bemöta och hantera på våra lektioner här på UCA....extremt frustrerande, lärorikt och intressant och väcker som sagt en del tvivel... Det är ju så mycket lättare att blunda för att kulturer är olika och leva i sin bubbla i lilla akademiska politiskt korrekta och medvetna Lund.
Försök tänka ungefär såhär när du är riktigt upprörd: it's not right, it's not wrong... IT'S JUST DIFFERENT!!!
Hoppas att föregående inlägg var ett skämt (?) för visst är det FEL att undervisningen på ett universitet får gå ut på att vissa människor är mindre värda än andra och inte har rätt att vara sig själva och att lärarna kan använda sina egna godtyckliga (vidriga) åsikter i undervisningen snarare än vad forskning visar osv...
Jaja, det jag ville säga egentligen var att det var kul att hitta till din blogg, Malin. Såg det via Emmys facebook, jag hade hört lösa rykten om att du övergivit Norden under den mörka årstiden men inte mer än så. Verkar vara en grymt rolig och lärorik resa, jag gjorde ju en utbytestermin från psykologprogrammet i Spanien och möttes väl inte riktigt av samma bild som du (men min känsla var att det kanske mer berodde på att de fattat hur det skulle tas emot av övriga världen och därför höll homofobin mer för sig själva). Machokulturen var ju dock en del av vardagen som var svår att komma ifrån. Perspektiv på sin egen tillvaro här hemma helt klart..
Hoppas du får en skön fortsatt resa och att våra vägar möts någon gång framöver. Säg gärna till om du efterlyser kurslitteratur osv.
Kram!
